Forskaren Olof Bortz och Utlåtande angående Sami Sulimans tal den 12 april, 2025

Stockholms universitet

Utlåtande angående Sami Sulimans tal den 12 april, 2025

Jag heter OLOF BORTZ och arbetar som forskare och universitetslektor på historiska institutionen vid Stockholms universitet. Min forskning behandlar teman som Förintelsen, antisemitism och judisk historia, men även bredare frågor gällande nazismens, fascismens och antifascismens historia. Jag är filosofie doktor i historia och disputerade vid Stockholms universitet 2017 på en avhandling om den österrikisk-amerikanske statsvetaren och Förintelsehistorikern Raul Hilberg.¹ Jag har under min karriär fått en rad stipendier för forskning och utbyten, bland annat Fulbright-stipendium och Wennergren Fellow-stipendium för postdoktoral utbildning. Jag har gjort akademiska utbyten vid The Skirball Department of Hebrew and Judaic Studies vid New York University (2014-2015) och genomförde mina postdoktorala studier vid Remarque Institute i New York samt på Centre de Recherches Historiques vid École des Hautes Études en Sciences Sociales (EHESS) i Paris (2018-2021). Efter min postdoktorala forskning arbetade jag vid Hugo Valentin Centrum i Uppsala (nuvarande Uppsala Centrum för Förintelse- och folkmordsstudier). Min forskning har bland annat publicerats i internationella tidskrifter som Journal of Contemporary History och Holocaust and Genocide Studies.² I egenskap av forskare har jag även en rad redaktionella uppdrag, bland annat som redaktör för tidskriften Nordisk Judaistik. För närvarande arbetar jag på ett forskningsprojekt om den svenska antisemitiska propagandisten Einar Åberg, finansierat av Vetenskapsrådet, och ett bokprojekt om antisemitismens begreppshistoria.

Jag har av advokat Linus Gardell fått i uppdrag att skriva ett utlåtande om Sami Sulimans tal på Odenplan den 12 april, 2025. Inför författandet av detta utlåtande har jag tagit del av förundersökningsprotokollet samt även inspelningen och transkriberingen av talet. Frågorna som jag i detta utlåtande avser att besvara är hur talet förhåller sig till frågor om antisemitism och huruvida delar av talet kan anses utgöra hets mot judar som grupp.

 

Begreppet antisemitism

Ordet antisemitism uppkom ursprungligen som benämning på en tysk och österrikisk politisk rörelse, med utlöpare i andra europeiska länder, under 1800-talets sista decennier ^3. I denna första bemärkelse bör ordet antisemitism jämföras med andra samtida beteckningar på europeiska politiska rörelser, som socialism, kommunism och fascism. Sedan 1800-talet har ordet antisemitism utvecklats till ett mycket brett begrepp, långt bort från dess ursprungligen snävt politiska, samt kronologiskt och geografiskt avgränsade, användning. Antisemitism kan idag beteckna allt från historiska företeelser som medeltida myter och fördomar, folkmord, förföljelser och diskriminering till dagsaktuella problem som näthat, hets, våld och terrordåd mot judar och judiska institutioner, trakasserier mot judiska barn, angrepp och protester mot Israel, samt hot, våld, trakasserier och fördomar mot judiska israeler. Denna senare och breda definition av antisemitism kan jämföras med hur begrepp som rasism, sexism och homofobi idag kan åsyfta både historiska händelser och processer, diskriminerande strukturer och fördomar, samt språkliga uttryck i en rad olika politiska sammanhang.

Det finns inte någon allmänt erkänd definition av vad antisemitism är, varken bland forskare eller lekmän. I historievetenskapliga sammanhang definierar forskare begreppet antisemitism (i likhet med hur de använder andra begrepp) for att tolka resultat och för att ge dessa resultat ett teoretiskt och historiskt sammanhang. I dagspolitisk mening används ordet bland annat för att sätta fingret på hot och angrepp mot judar och för att placera in dessa företeelser i ett längre historiskt perspektiv. Samtidigt finns det ett politiskt bruk av ordet antisemitism då det kan användas for att kritisera och diskreditera politiska motståndare på sätt som kan jämföras med användningen av ord som kommunist, fascist och rasist.⁴

Medan många exempel på anti-judiskt våld och andra former av angrepp mot judar som individer eller grupp är relativt enkla att beteckna som antisemitiska, som exempelvis terrordåden i Sydney och Manchester, 2025, rör det sig i andra fall om kontroversiella frågor rörande språkbruk och bildspråk där tolkningar och argument ställs mot varandra. Vad som anses vara antisemitiskt i detta avseende är i hög grad en fråga om politiska, kulturella och sociala konventioner. Vem är det som bestämmer vad som är att-betrakta som antisemitiskt eller anti-judiskt och på vilka grunder? För att reda ut dessa frågor behöver angrepp, hat, hot mot judar och tolkningar av och anklagelser om antisemitism placeras in i historiska och politiska sammanhang.

 

Sulimans tal och frågan om antisemitism

För att tydliggöra grunden för mina tolkningar inom detta utlåtande definierar jag antisemitism som handlingar eller uttalanden som syftar till att skada eller uttrycka missaktning för judar som grupp eller judiska individer i egenskap av judar. När det gäller det aktuella talet på Odenplan är frågan om Sami Suliman uttalade sig nedsättande eller hotfullt om judar i allmänhet, eller om särskilda personer i egenskap av judar och huruvida talet i ett eller båda av dessa avseenden kan anses vara ett uttryck för antisemitism.

För att förstå det aktuella talet i dess politiska sammanhang behöver vi ta hänsyn till att Suliman företräder en politisk rörelse som agerat i solidaritet med det palestinska folket och protesterat mot Israels krigföring i Gaza sedan Hamas attack den 7 oktober, 2023. Som del av detta engagemang agiterar Suliman mot dem som han uppfattar motsätter sig den egna rörelsen. Det är denna politiska bakgrund som får Suliman att föra samman Aron Verständig, Aron Flam och Aron Etzler. I relation till Suliman representerar dessa tre individer den andra sidan av en politisk konflikt som rör svensk utrikes- och inrikespolitik. Det handlar dels om hur Sverige som stat och som civilsamhälle bör förhålla sig till Israel/Palestinakonflikten och dels om hur Sverige ska förhålla sig till solidaritetsrörelsens protester mot Israel. Det avgörande för att förstå Sulimans tal är därför inte Verständigs, Flams och Etzlers etniska och religiösa identiteter utan vad de har gjort i svensk offentlig debatt under de senaste åren och hur det har påverkat medlemmar av den rörelse som Suliman representerar.

Den omedelbara bakgrunden till talet är Judiska centralrådets anmälan om hets mot folkgrupp mot Vänsterpartiets dåvarande riksdagsledamot Lorena Delgado Varas, den 8 april, 2025, efter att Delgado Varas hade delat en kritik av en bild med tydligt anti-judiskt konspiratoriskt innehåll på sociala medier ⁵. Tidigare, under hösten 2024, valde Judiska centralrådet att porta Vänsterpartiet från sina minneshögtider efter anklagelser om antisemitism mot partiets företrädare som Ali Hadrous, Orwa Kadoura och Kristofer Lundberg.⁶ Aron Etzler var, i egenskap av Vänsterpartiets dåvarande partisekreterare, ansvarig för uteslutningsärenden och offentlig kritik mot dessa individer, samt mot Delgado Varas. Komikern och skribenten Aron Flam har för sin del profilerat sig som en skarp motståndare till Palestinarörelsen på sociala medier. Det är dessa politiska omständigheter som måste tas med i beräkningen vid bedömningen av Sulimans tal, det vill säga det faktum att Aron Verständig, Aron Flam och Aron Etzler har tagit ställning och agerat i en omstridd politisk fråga.

I sitt tal använder Suliman orden ”sionist” och ”super-sionist”. Vad betyder dessa begrepp? Sionismen är namnet på en politisk rörelse och en nationalistisk ideologi. En sionist är följaktligen någon som ansluter till denna ideologi av politiska eller kulturella skäl.⁷ Det representerar en ståndpunkt i förhållande till staten Israel som man kan välja att anamma eller ej, samtidigt som det är en viktig del av många människors identitet och kultur. Många judar (och långt fler kristna) definierar sig som sionister men andra gör inte det. Den judiska antisionismen har exempelvis en lika lång historia som den judiska sionismen.⁸ En nyligen utförd opinionsundersökning bland amerikanska judar visade att 32 % i åldersspannet 18-34 år definierar sig som anti- (14%) eller icke-sionister (18%).⁹ Judendom och judisk identitet har i grunden med religion, etnicitet, historia, kultur och familjeband att göra, inte med en enhetlig politisk hållning.

I vissa fall kan ordet sionist användas i anti-judiskt syfte. Ett tydligt exempel är det kommunistiska Polen under det sena 1960-talet då regimen använde antisionistisk retorik inom ramen för en antijudisk kampanj.¹⁰ Ingenting i Sulimans tal tyder dock på att han använder ordet sionist som omskrivning för ordet jude. Suliman refererar till ”judiska vänner” och ”judar” och gör på så vis en tydlig åtskillnad mellan sionister och judar. Det är uppenbart att ”sionist” for Suliman, liksom for Palestinarörelsen i allmänhet, åsyftar någon som stödjer, eller uppfattas stödja, Israel och motarbeta den egna rörelsen. Det är mot denna bakgrund vi bör förstå de överdrivna föreställningar som Suliman uttrycker när han refererar till ”super-sionister med ett kraftigt spindelnät i allt och allting. Media, politik, skola, fackföreningar, dom är överallt!”

Inte heller går det att föra i bevis att Suliman använder namnet Aron som omskrivning för ordet jude. Aron är förvisso av bibliskt ursprung men detsamma gäller namn som Daniel, Mirjam, David och Sara, samt en mycket lång rad andra vanligt förekommande förnamn i Sverige och världen. Det finns flera individer i svensk offentlighet som bär namnet Aron utan att för den skull vara judiska. Sverigedemokraternas Aron Emilsson är ett exempel och Aron Etzler är ett annat. Det går därför varken att betrakta detta namn som exklusivt eller specifikt judiskt.

Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet var det vanligt förekommande att judar diskriminerades och gjordes till åtlöje med hänvisning till vad som framställdes som typiskt judiska för- och efternamn.¹¹ Vanliga namn i svenska antisemitiska skämtteckningar från början av 1900-talet var Moses, Benjamin, Isak, Nathan, Isaskar, Moritz, Max, samt en rad fingerade namn.¹² I vissa fall förekom även Aron som ett typiskt judiskt namn.¹³ Det finns dock inget i Sulimans tal som tyder på att det var i denna antijudiska bemärkelse som han använde detta namn. Mot bakgrund av denna analys är min uppfattning att talet inte kan betraktas som antisemitiskt, det vill säga nedsättande eller hotfullt mot judar som grupp eller mot särskilda individer i egenskap av judar.

 

Christer Mattssons utlåtande

Avslutningsvis vill jag kommentera innehållet i Christer Mattssons utlåtande. Jag betraktar detta utlåtande som vetenskapligt undermåligt i flera avseenden. Utlåtandet innehåller inte en enda referens till vetenskaplig litteratur, eller till någon annan form av litteratur. Däremot innehåller det en rad påståenden och antaganden som kan ge sken av att underbygga varandra men som i själva verket saknar grund och i vissa fall direkt motsäger varandra. Mattsson konstaterar exempelvis helt korrekt att det inte finns någon allmänt accepterad definition av antisemitism. Sedan påstår han däremot att ”alla forskare som specialiserats [sic] sig på antisemitism” skulle dela en av honom konstruerad definition. Detta är inte korrekt och utgör, enligt min mening, ett påfallande ovetenskapligt sätt att uttrycka sig. Det finns få saker som alla forskare inom ett visst fält är överens om och detta gäller i allra högsta grad forskning om ett så omstritt ämne som antisemitism.

Det problematiska med Mattssons definition av antisemitism är vidare att den uteslutande fokuserar på särskilda negativa föreställningar om judar och judisk makt, föreställningar som verkar vara desamma för alla tider och politiska sammanhang. Dylika föreställningar är onekligen en del av antisemitismens historia och politiska realitet men denna fråga är inte så enkel som Mattsson verkar vilja få oss att tro. Ordet ”metafysisk” betyder inte något som är ”bortom rimlighetens gränser” utan åsyftar snarare den del av världen och existensen som vi inte kan undersöka empiriskt och som därför är föremål för filosofi och teologi. Historien är full av exempel på antijudiska angrepp på judar och personer av judisk börd i faktisk maktställning, som exempelvis Bolsjevikledaren Leo Trotskij, den franska socialistiska politikern Léon Blum och den amerikanska diplomaten Henry Kissinger.¹⁴ Det är vidare fullt möjligt att diskriminera, hota eller på andra vis angripa judar på sätt som bör beskrivas som antisemitiska utan att samtidigt uttrycka föreställningar om judisk makt och illvillighet. På ett motsvarande sätt är det möjligt att ansluta till eller uttrycka fördomar mot judar utan att för den skull godta våld och trakasserier mot judar.

Ett annat grundläggande problem är att Mattsson lyfter Sulimans tal ur dess politiska sammanhang. Mattsson jämför Sulimans användande av namnet Aron med det nazistiska Tysklands politik att påtvinga tyska judar särskilda namn, en jämförelse som han tycks ha hämtat från kulturskribenten Paulina Sokolow.¹⁵ Enligt det tyska inrikesministeriets beslut från 17 augusti 1938 var judiska män tvungna att lägga till namnet Israel som mellannamn och judiska kvinnor namnet Sara, försåvitt deras egentliga namn inte återfanns på en av tyska myndigheter upprättad lista över ”judiska” namn.¹⁶ Detta beslut var ett led den process som separerade tyska judar från icke-judiska tyskar, genom att märka ut deras identitetshandlingar, företag, bostäder, och under kriget ransoneringskort och kläder, för att förtrycka, tvinga ut dem ur det tyska samhället och enklare kunna kontrollera och deportera dem. Jag har mycket svårt att se vad målsägandens användande av namnet Aron angående tre individer som heter så skulle ha med denna del av Förintelsen att göra.

Mattsson menar att Sulimans tal ska förstås inom ramen för vad han kallar för ”israeliserad antisemitism”, där föreställningar överförs ”från den historisk [sic] kollektiviserade ,juden’ till att låta Israel anta rollen som den globala kollektiva juden” och där ”sionister” betyder judar. Föreställningen om Israel som den ”kollektiva juden” är inte en antisemitisk föreställning. Istället är det en föreställning som skapats av den kanadensiske politikern och juridikprofessorn Irwin Cotler som del av sin argumentation för att staten Israel är föremål för en ny form av antisemitism.¹⁷ Det finns varken något som tyder på att Suliman ser Israel som den ”kollektiva juden” eller att han använder ordet sionist som kodord för ordet jude.

Jag förhåller mig kritiskt till begreppet ”israeliserad antisemitism”. Enligt min mening blandar det ihop företeelser som protester mot en stat (Israel), kritik av en ideologi (sionismen) med angrepp på en grupp (judar) istället för att förklara hur, när och i vilka avseenden de hänger ihop. Det förekommer att antijudisk propaganda uttryckligen blandar ihop judar, sionister och israeler. Detta betyder inte att vi kan använda detta faktum för att godtyckligt kategorisera opinionsyttringar mot Israel som en form av outtalad antisemitism. För att ta ett annat exempel riktar sig en del antijudisk retorik mot USA som en påstått judisk makt. Detta innebär inte att kritik, protester och negativa föreställningar om USA per definition kan ses som antisemitiska. Slutligen, och kanske mest avgörande går det, både historiskt och idag, alldeles utmärkt att kombinera negativa föreställningar mot judar med starkt stöd för sionismen och staten Israel. Ett exempel är Kristdemokraternas grundare Lewi Pethrus och andra exempel är dagens amerikanska kristna sionister. ¹⁸ Det finns tydliga indikationer på att antisemitiska föreställningar om judar är vanligare bland de som stödjer Israel inom den politiska högern i Europa och den kristna extremhögern i USA än de är bland Israels kritiker på vänsterkanten.¹⁹

Det Mattsson gör är inte att analysera Sulimans tal i dess retoriska och politiska sammanhang utan att kategorisera det som en form av antisemitism och tillskriva det innebörder som det saknar. Detta kan också beskrivas som ett exempel på det som statsvetaren Anna Ardin beskriver som ”negativ etikettering” där individer och organisationer i civilsamhället misstänkliggörs, inte för vad de gjort utan för vad de anses representera.²⁰ I själva verket liknar Mattssons resonemang - där särskilda ord kategoriskt antas betyda något annat, där Mattsson tar sig rätten att bestämma vad Suliman egentligen menar och där det som talar emot den egna tesen ignoreras och förtigs - den sortens konspiratoriska tänkande som forskare borde ta avstånd ifrån.

 

Olof Bortz

Stockholm 2/3, 2026

 

1 Olof Bortz, ”1 wanted to know how this deed was done ”: Raul Hilberg, the Holocaust and history (Bokförlaget Faethon: Stockholm, 2017).

2 Olof Bortz, ”Early Reactions to Raul Hilberg’s History of the Holocaust, 1961-7”, Journal of Contemporary History, 56, nr. 56 (2021): 745-765; Olof Bortz, ”Swedish Diplomats and Holocaust Knowledge”, Holocaust and Genocide Studies, 37, nr. 2 (2023): 241-254.

3 Mark Mazower, On antisemitism: a word in history, (Alien Lane: London, 2025), 42-43; David Engel, ”Away from a Definition of Antisemitism: An Essay in the Semantics of Historical Description”, i Jeremy Cohén & Moshe Rosman, red. Rethinking European Jewish History, (Liverpool University Press, November 2008), 30-53; David Feldman, ”Toward a History of the Term ’Anti- Semitism’”, The American Historical Review, 123: 4(2018): 1139-1150.

4 Se exempelvis Moshe Zuckerman, ‘Antisemit! Ein Vorwurfals Herrschqftsinstrument, (Promedia: Wien, 2015).

5 https://www.judiskacentralradet.se/single-post/judiska-centralr%C3%A5det-polisanm%C3%A41er- lorena-delgado-varas-v-f%C3%B6r-hets-mot-folkgrupp

6 Elham Mohamed, ”Judiska centralrådet markerar mot Vänsterpartiet efter uttalanden”, Svenska Dagbladet, 19 oktober, 2024, s. 16.

7 David Engel, Zionism, (Routledge, Taylor & Francis Group: London New York, 2013); Walter Laqueur, A history of Zionism, (Weidenfeld & Nicolson: London, 1972); Eli Göndör & Patrik Öhberg, red. Sionismen: en antologi, (Atlantis: Stockholm, 2009).

8 Béatrice Orés, Michéle Sibony, och Sonia Fayman, red. Antisionisme, une histoire juive, (Editions Syllepse: Paris, 2023); Jack Ross, red. Liberal Jewish Anti-Zionism: The American Councilfor Judaism, A Primary Source Reader, (De Gruyter: Oldenburg, 2025); Håkan Blomqvist, Socialism på jiddisch: judiska Arbeter Bund i Sverige, (Carlsson: Stockholm, 2020), 118-124; Laqueur, A history of Zionism, 3 8443 7.

9 https://www.inss.org.il/social media/¡fna-survey-finds-¡ust-37-of-iewish-americans-identify-as- zionists/ Motsvarande siffror for den amerikansk-judiska befolkningen som helhet är 8 respektive 7 %. Undersökningen, vars resultat styrks av liknande undersökningar, visar även att en klar majoritet känner en emotionell koppling till Israel (71%) och att en ännu större majoritet anser att Israel har rätt att existera som en judisk och demokratisk stat (88%).

10 Dariusz Stola, ”Anti-Zionism as a Multipurpose Policy Instrument: The Anti-Zionist Campaign in Poland, 1967-1968”, Journal oflsraeli History, 25, nr. 1, (2006): 175-201; Anat Plocker, The expulsión ofJews from communist Poland: memory wars and homeland anxieties, (Indiana University Press: Bloomington, 2022).

11 Dietz Bering, Der Ñame als Stigma: Antisemitismus im deutschen Alltag: 1812-1833 (Klett-Cotta: 1987, Stuttgart); Denna typ av anti-judisk diskriminering fick många judar att byta namn. Kirsten Fermaglich, A Rosenberg by any other ñame: a history ofJewish name changing in America (New York University Press: 2018, New York).

12 Lars M. Andersson, En jude ¿ir en jude är en jude...: representationer av ”juden” i svensk skämtpress omkring 1900-1930 (Nordic Academic Press: 2000, Lund), 87-89, 94, 112-114, 151,251.

13 Andersson, En jude är en jude är en jude..., 116, 201, 23 8, 245.

14 Se exempelvis, Henrik Bachner, Återkomsten: Antisemitism i Sverige efter 1945 (Natur och Kultur: 1999, Stockholm) 258; och Eduard Fuchs, Die Juden in der Karikatur: Ein Beitrag zur Kulturgeschichte (Albert Langen Ver lag: 1921, München), 281.

15 Paulina Sokolow, ”Är inte ’Aron’ välkommen till Palestinarörelsen?”, Flamman, 29 april, 2025, <https://www.flamman.se/ar-inte-aron-valkommen-till-rorelsen/>

16 Raul Hilberg, The Destruction of the European Jews, tredje utgåvan (Yale University Press: 2003, New Haven), 175-176.

17 Irwin Cotler, ‘Defining the new antisemitism’, National Post, 9, november 2010, https://nationalpost.com/fiill-comment/irwin-cotler-defining-the-new- antisemitism; För en kritik, se Antony Lerman, Whatever happened to antisemitism? redefinition and the myth of the ‘collective Jew’, (Pluto Press: London, 2022), 167-168.

18 Markus Lundström & Tomas Lundström Poletti, Personhistorisk Tidskrift, 121, nr. 2 (2025): 112113; S. Jonathon O’Donell, ”Antisemitism under erasure: Christian Zionist anti-globalism and the refusal of cohabitation”, Éthnic and Racial Studies, 44, nr. 1 (2021): 3 9-5 7.

19 Eitan Hersh & Laura Roy den, ”Antisemitic Altitudes Across the Ideological Spectrum”, Political Research Quarterly 76, nr. 2 (2023): 697-711.

20 Anna Ardin, ”Stämplad som extremist: Civilsamhällesföreträdares berättelser om exkludering från det demokratiska samtalet genom negativ etikettering”, Socialmedicinsk tidskrift, 102, nr. 3 (2025): 273-287.

  

Forskaren Hansalbin Sältenbergs utlåtande angående åtalet mot Sami Suliman [1-2]

Sakkunnigutlåtande

260301

Inledning

Jag heter Hansalbin Sältenberg och jag är antisemitism- och rasismforskare. År 2022 disputerade jag vid Lunds universitet på doktorsavhandlingen Anti-Jewish Racism: Exploring the Swedish Racial Regime. Jag har även gett ut den svenska boken Rasism mot judar – ett utforskande av den svenska rasregimen (Atlas, 2025) och varit redaktör för antologin Antirasismer och antirasister – realistiska utopier, spänningar och vardagserfarenheter (Atlas, 2024). Under perioden 2024–2026 har jag varit anställd vid Lunds universitet för att samordna det nationella forskningsnätverket ”En ny generation antisemitismforskare”, finansierat av Vetenskapsrådet. På sociologiska institutionen i Lund har jag även koordinerat forskarnätverket “Antisemitism, Islamophobia, Free Speech, and Conviviality”. I dagsläget arbetar jag som postdoktoral forskare vid Centre for Research on Ethnic Relations and Nationalism vid Helsingfors universitet. Jag är även redaktör för en kommande engelskspråkig vetenskaplig antologi om antisemitism, med arbetstiteln Antisemitism and Other Racisms: Beyond Polarization and Instrumentalization. Antologin har sitt ursprung i en konferens med samma namn om jag arrangerade i Lund i april 2025 och som samlade 50 forskare från elva länder. Jag har varit inbjuden till flera universitet i Sverige och Norden för att prata om min forskning och jag för regelbundet samtal med andra antisemitism- och rasismforskare i Norden, övriga Europa och USA.

Jag har av advokat Linus Gardell blivit ombedd att skriva ett utlåtande om förundersökningen mot Sami Suliman. Jag har fått ta del av förundersökningsrapporten, inklusive en inspelning av det tal som Sami Suliman höll den 12 april 2025 på Odenplan i Stockholm. Jag har i arbetet med detta utlåtande läst förundersökningen, i synnerhet förhöret med Sami Suliman, utlåtandet från Christer Matsson och förhöret med Christer Mattson, liksom lyssnat på inspelningen av Sami Sulimans tal.

Linus Gardell har bett mig svara på frågan om Sami Sulimans tal är att betrakta som antisemitiskt eller om det går att tolka på något annat sätt. Han har även bett mig kommentera Christer Mattssons utlåtande. Nedan ger jag först min analys av talet. Därefter kommenterar jag Christer Mattsons utlåtande. Sist presenterar jag min sammanvägda bedömning.

 

Analys av talet

I inspelningen av talet syns Sami Suliman tala utan synligt manus, vilket ger intrycket att det sker relativt improviserat, något han också bekräftar i förhör. Talet äger rum på en solidaritetsdemonstration med Palestina i protest mot Israels krig i Gaza. På videon syns många palestinska flaggor i bild. Talet bör således förstås mot bakgrund av kriget i Gaza, liksom den offentliga debatten i Sverige om kriget och proteströrelsen mot kriget.

I sitt tal börjar Sali Suliman med att konstatera att det finns många personer som är förbannade över kriget och att människor dödas i Gaza. Han kritiserar att det trots detta dödande finns personer som stöder kriget, bland annat Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Att Suliman fördömer just Orbán är i sammanhanget relevant, eftersom Orbán är internationellt ökänd för sin antisemitiska kampanj mot filantropen Georges Soros (Guardian, 2020). Vidare kritiserar Suliman massmedias rapportering, som han menar i stället för att fokusera på lidandet i Gaza rapporterar om i hans tycke osakliga anklagelser om antisemitism i Sverige. Som exempel på detta nämner han att Aron Verständig, ordförande för Judiska Centralrådet, har anmält riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas för hets mot folkgrupp. Det bör observeras att åklagaren senare beslutade att inte inleda någon förundersökning mot Delgado Varas (ETC, 22 april 2025). Suliman kritiserar Verständigs agerande och menar att han i rollen som ordförande för judiska församlingen i Stockholm agerat otillbörligt och att många är rädda för honom. Detta kan ses mot bakgrund av att medlemmar i församlingen offentligt (i Expressen och Judisk Krönika) har kritiserat församlingsledningen för mobbning mot de som uttrycker avvikande åsikter om kriget i Gaza (Gerson et al., 2023; Rajs [inget datum]).

Suliman fortsätter talet med att säga att han ”av slumpen” insåg på att det finns en annan person som också heter Aron och som agerar på ett sätt som Suliman menar är islamofobiskt: komikern och debattören Aron Flam. Vidare berättar Suliman att han genom att googla insåg att det finns en tredje person med samma förnamn, Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Aron Etzler, vars agerande i offentliga diskussioner om antisemitism Suliman kritiserar. Suliman menar att det som dessa tre personer med förnamnet Aron har gemensamt är att de är ”sionister” och att de besitter mycket makt. Han menar vidare att de sprider hat mot muslimer, påstår att muslimer hatar judar, vilket Suliman understryker inte stämmer och lyfter upp att det finns judar som går i demonstrationerna mot kriget i Gaza.

Efter att ha lyssnat på talet och läst förhöret får jag intrycket att Sami Suliman tyckte det var en komisk omständighet att de personer vars ageranden och ställningstaganden i den offentliga debatten han kritiserar delar förnamn. Det framgår också i förhöret att han är medveten om att en av de han nämnde, Aron Etzler, saknar judisk bakgrund. Jag konstaterar även att Etzler avböjt att medverka i utredningen. I förhöret framgår det att Suliman betraktar ”Aron” som ett svenskt namn, medan han berättar att namnet ”Haron” existerar på hebreiska och arabiska och bärs av en släkting till honom. Således bör hans omnämnande i talet av dessa personer rimligen ses som ett uttryck för kritik mot deras politiska ställningstaganden och ageranden i den offentliga debatten, inte som hat mot deras etnicitet eller religion.

De personer med förnamnet Aron som Suliman refererar till (Verständig, Flam och Etzler) är alla tre offentliga personer som har tagit plats i den offentliga debatten i relation till Israels krig i Gaza och diskussioner om antisemitism i kölvattnet till detta. Det kan inte anses antisemitiskt att kritisera personer för deras politiska ställningstaganden och ageranden, även om de delar samma förnamn. Mig veterligen finns det inget belägg i antisemitismforskningen för att namnet Aron skulle fungera som ett ersättningsord för judar.

Jag observerar också att Suliman i sitt tal och i förhöret gör en analytisk åtskillnad mellan judar som grupp och de personer han benämner som sionister. Detta innebär att han tycks mena, vilket är empiriskt korrekt, att man kan ha en sionistisk ideologi, liksom en anti-sionistisk ideologi, oavsett etnisk och religiös tillhörighet. Vidare har otaliga forskare och offentliga intellektuella har understrukit just att man inte bör sammanblanda gruppen judar med den israeliska staten (se exempelvis Pappé, 2025; Baddiel, 2024), en sammanblandning som Sami Suliman inte heller gör sig skyldig till. Därmed kan det inte konstateras att Samu Suliman i sitt tal ger uttryck för hets eller missaktning mot judar som grupp.

 

Kommentar på Christer Mattsons utlåtande

Christer Mattson menar i sin utlåtande att Sami Sulimans tal är en ”explicit antisemitisk utsaga”. För detta anför han tre argument. Först sin egen beskrivning av vad antisemitism är, vilket han menar Sulimans tal är ett exempel på. Därefter resonerar han kring begreppet ”isrealiserad antisemitism ”och idén om den ”kollektiva juden”. Slutligen gör han en kommentar om förnamnet Aron.

Mattson menar i sitt utlåtande att antisemitism kretsar kring föreställningar om judisk makt, ondska och subversivitet. Även om vi godtar denna definition – som kan debatteras, nyanseras och kompliceras – så innebär det ett analytiskt felslut att kritik mot personer för att de besitter makt automatiskt innebär antisemitism om dessa personer är judar. Det är rimligt att medge att personer som verkar i offentligheten besitter någon form av makt i kraft av sin tyngd som offentliga debattörer. Att kritisera hur offentliga debattörer använder sin makt kan inte betraktas som antisemitiskt utan snarare en del av ett demokratiskt samtal, även om föreställningar om judiska konspirationer är en del av ett antisemitiskt tankegods. Vidare blir jag förvånad när Mattson i sitt utlåtande skriver att Suliman gör judar till en homogen grupp, när Suliman bokstavligen ger uttryck för motsatsen i talet, genom att understryka att hans tal inte handlar om hat mot judar samt att judar deltar på demonstrationerna i protest mot kriget i Gaza.

Mattson resonerar kring begreppen ”israeliserad antisemitism” och ”den kollektiva juden”. Jag invänder helt mot Mattsons resonemang här, eftersom dessa begrepp är mycket politiserade, kontroversiella och saknar analytisk stringens. Många forskare har kritiserat begreppet ”israeliserad” (eller ”Israel-härledd”) antisemitism eftersom begreppet inte förmår göra åtskillnad mellan kritik mot den israeliska staten och hat mot judar som grupp (Beinart, 2025; Yuval-Davis, 2020). Begreppet ”kollektiv jude” tycks ursprungligen ha myntats av den före detta folkpartiledaren Per Ahlmark och senare plockats upp av andra debattörer samt en del forskare. Begreppet har kritiserats för att sammanblanda den israeliska staten med judar som grupp och för att surra fast den israeliska staten vid en offerposition där kritik mot staten definitionsmässig anses antisemitisk (Lerman, 2022; Klug, 2003). Jag konstaterar att inte heller Mattson i sitt utlåtande gör någon åtskillnad mellan kritik av staten Israel och hat mot judar utan i praktiken sammanblandar sionismen som politisk ideologi. För egen del menar jag att antisemitism visserligen kan ta sig uttryck som mot hat mot staten Israel, men det är inte intellektuellt hederligt att påstå att all sådan kritik automatiskt är antisemitisk. Tvärtom finns det en lång judisk tradition som identifierar sig som antisionistisk och som är mer framträdande i vissa nationella kontexter, bland annat i USA (se exempelvis Lentin, 2025; Rosenberg, 2024; Klein, 2023; Butler, 2012).

Till sist menar Mattson att Sulimans användning av förnamnet ”Aron” i talet är antisemitiskt, med hänvisning till att den bibliske Moses bror bar detta namn, samt att Nazityskland tvingade judiska män att registrera sig med namnet Israel. Denna sammankoppling mellan Sulimans tal, Moses bror och nazismen ter sig för mig mycket märklig och ovetenskaplig.

I relation till utlåtandet konstaterar jag även att Mattson väljer att helt avstå från att sätta talet i sin samhällskontext, det vill säga i relation till kriget i Gaza, som ju demonstrationen där Suliman talade var en protest emot. Jag finner detta anmärkningsvärt. I stället för att lyfta möjligheten att Sulimans kritik mot ”sionister” gäller just personer som stöder kriget i Gaza oavsett etnisk och religiös tillhörighet, väljer Mattson att tolka det som att Suliman med begreppet ”sionister” egentligen avser judar som grupp, trots att Suliman gör gällande motsatsen i sitt tal. Vad som föranleder Mattson att dra den slutsatsen är oklart.

 

Sammanvägd bedömning

Efter att ha analyserat Sami Sulimans tal och tagit del av förundersökningen i övrigt kan jag som forskare inte se att Sulimans tal ger uttryck för hat eller missaktning som judar som grupp. I talet uttrycker Suliman ilska över kriget i Gaza, att människor dödas, och över den offentliga debatten i Sverige som han menar är snedvriden. Han kritiserar personer som han menar besitter makt i den offentliga debatten och han gör sig lustig över att dessa bär samma förnamn. I förhöret med Suliman framkommer det att han betraktar detta förnamn som svenskt, inte judiskt. I talet gör Suliman också uttryckligen åtskillnad mellan judar som grupp och personer som stöder Israels krigsföring.

Helsingfors, den 1 mars 2026
Hansalbin Sältenberg

 

Referenser

Baddiel, David (2024). Judar räknas inte: hur identitetspolitiken svek en särskild identitet.

Första upplagan Stockholm: Polaris

Beinart, Peter (2025). Being Jewish after the destruction of Gaza. London: Atlantic Books

Butler, Judith (2012). Parting ways: Jewishness and the critique of Zionism. New York: Columbia University Press

ETC, 2025, den 22 april. ”Ingen förundersökning inleds mot V-topp”. Hämtad den 24 februari 2026 från https://www.etc.se/inrikes/ingen-foerundersoekning-inleds-mot-v-topp

Gersson, Isak. et al. 2023, den 17 november. ”Röster för fred i och utanför Israel har börjat vackla”. Expressen. Hämtad den 24 februari 2026 på https://www.expressen.se/kultur/varfor-stottar-judiska--forsamlingen-netanyahu/

Guardian, 2020, den 5 december. ”George Soros: Orbán turns to familiar scapegoat as Hungary rows with EU”. Hämtad den 24 februari 2026 från https://www.theguardian.com/world/2020/dec/05/george-soros-orban-turns-to-familiar- scapegoat-as-hungary-rows-with-eu

Klein, Naomi (2023). Doppelgänger: en färd genom spegelvärlden. Stockholm: Ordfront Klug, Brian. (2003). The collective Jew: Israel and the new antisemitism. Patterns of Prejudice, 37(2).

Lerman, Anthony. (2022). Whatever happened to antisemitism?: Redefinition and the myth of the “collective Jew”. Pluto Press.

Lentin, Alana (2025). The New Racial Regime: Recalibrations of White Supremacy. Pluto Press. Pappé, Ilan (2025). Israel on the Brink. Oneworld Publications

Rajs, Hanna. [inget datum]. ”Är det så här vi vill ha det?”. Judisk Krönika. Hämtad den 24 februari 2026 från https://judiskkronika.se/ar-det-sa-har-vi-vill-ha-det/

Rosenberg, Göran (2024). Det förlorade landet: Israel - en personlig historia. Stockholm: Albert Bonniers förlag.

Yuval-Davis, Nira (2020). "Introduction to ‘Antisemitism, Anti-Racism and Zionism." Feminist Review 126 (2020): 173-177.

 

Den i vapen aktiespekulerande duon Trump Jr. & Stenergard mot nya lukrativa mål

 

Den i vapen aktiespekulerande duon Trump Jr. & Stenergard mot nya lukrativa mål

Av Dick Emanuelsson

CASA VERDE-SAN CARLOS-CHILE / 2026-02-18 / Trumps son investerar i ett israeliskt drönarföretag där kostnaden för varje utslaget mål/dödad fiende är "lågt".

Eric Trump investerar i israeliska drönare för användning i Gaza, vilket motsäger den retorik om fred och återuppbyggnad som främjas av hans far, USA:s president, rapporterar den iranska nyhetsbyrån Hispan-TV.

Eric Trumps aktiespekulationer är riktade mot Xtend, ett israeliskt drönarföretag vars system har använts av Israel i Gaza för att utforska tunnlar, övervaka byggnader och avlossa en mindre eldgivning mot “fientliga mål”.

Denne yngling med insiderinformation på högsta nivå och med tentakler via farsan, är på hugget. Ty investeringen är en del av “en fusion på 1,5 miljarder dollar med det amerikanska byggföretaget JFB Construction Holdings, med målet att föra Xtend till den öppna marknaden i USA i år och eskalera sin produktion.

“Dödens köpmän”

Dessa “Dödens köpmän” har inga skrupler och medieklimatet idag erbjuder alla slags möjligheter när de som inte anser att sedlarna luktar inte heller konfronteras av en stark fredsopinion.

Och det fantastiska med Xtends “smarta” drönare är att de saluförs som vapen med “låg kostnad per Death”, vilket har uppmärksammats av Pentagon, som har gett företaget miljonkontrakt och inkluderat det i Pentagons ‘Drone Dominance Program’.

“Detta militära stöd sammanfaller med den kontroversiella försäljningen av 6,4 miljarder dollar i vapen av Trump-administrationen till Israel, vilket har skapat internationell kritik om USA:s inblandning i Gaza.

Finns det fortfarande seriöst tänkande människor som ser USA som en fredsmäklare, som inte begriper att det enda Trump är intresserat av i Gaza är en folkfördrivning, en koncession för de gigantiska gasreserverna under jord och en resort.

Att det skulle existera en motsättning mellan Donald Trumps tal om fred och återuppbyggnad av Gaza och hans familjs investering i ett företag vars drönare används i folkmordet mot det palestinska folket, talar de tyst om.

Pentagon-kontrakt och ‘familjen’

Eric Trump försvarar sin investering och påstår sig vara “otroligt stolt” och beskriver drönare som “framtidens våg” med “en otrolig potential”.

Sammanslagningen involverar också Unusual Machines, som utsåg Donald Trump Jr. till rådgivare, och JFB Construction tog även med Vita husets tidigare advokat Stefan Passantino i sin styrelse, vilket förstärkte kritiken mot användningen av politisk makt för privata förmåner.

Dessutom söker Xtend och JFB tillgång till offentliga marknader i USA och ökar inhemsk tillverkning, medan Pentagon-kontrakt är beroende av Donald Trumps administration, vilket ökar kontroversen om potentiella familjefördelar.

Fallet speglar hur familjen Trump kombinerar affärer, politik och väpnade konflikter, medan dess offentliga diskurs främjar återuppbyggnad och fred i ett ödelagt demolerat palestinska territorium för 2,2 miljoner palestinier.

Stenergard, “Dödens köpkvinna”

Enligt palestinska tjänstemän har folkmordskriget som inleddes av Israel i oktober 2023, med direkt stöd från USA, efterlämnat mer än 72 000 döda, de flesta kvinnor och barn, vilket genererat internationella fällande domar och anklagelser om krigsförbrytelser.

Men det berör varken Trump Jr. eller Sveriges utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, också hon en i vapen aktiespekulerande moderat dam, utan de minsta skrupler att varje sedel eller digital transaktion i den businessen är blodbesudlad.