Svensk medierepression och en tveeggad ”solidaritet” med Palestina från `Reportrar utan Gränser´

 

Svensk medierepression och en tveeggad ”solidaritet” med Palestina från `Reportrar utan Gränser´

Av Dick Emanuelsson och några subjektiva reflektioner

Igår, efter 22 månader av ett systematiskt mördande av palestinska journalister och närmare 100,000 av deras landsvänner i Gaza, kom Svenska Journalistförbundet äntligen ut ur tystnadens mörker och kritiserade Sio-naziregimen i Tel Aviv. Men samtidigt utfärdade Dagens Nyheter restriktioner för sina anställda som har skrivit på ett upprop för Gaza.

Det är ett fackförbund jag tillhör sedan 1984 och får dess medlemstidning sedan dess. På mötet sa SJF:s ordförande Ulrika Hyllert att ”Dödandet av journalister och civila i Gaza måste upphöra nu”.

– Det palestinska journalistförbundet begraver sina medlemmar, sörjer, och försöker arbeta vidare, sa Hyllert i sitt tal, och kallade söndagens drönarattack mot ett presstält där sex journalister dödades ”avskyvärt”.

Erik Larsson, f.d. redaktör på gamla LO-tidningen var den andre huvudtalaren som höll ett tal knappast tjänade den palestinska saken och dess motstånd. Det är fyra punkter som jag reagerar mot:

1. ”Världens” fega ”ledare”

Larsson påstod att ”världens ledare följer utvecklingen”, och nästan snubblade och sa att ”de accepterar inte att journalister mördas”. Men det gjorde han inte. För ”världens ledare” i väst har under 22 månader ACCEPTERAT att 237 palestinska journalister i Gaza har MÖRDATS och inte sagt ett smack.

Jemen, som inte backar på sin solidaritet med Palestina, trots att det bombas av USA, Israel, Storbritannien. På Medborgarplatsen igår krävde arrangörerna att en deltagare skulle ta ned sitt plakat med texten: ”Hur många barn måste dö innan världen reagerar"?

2. Vilka stater stöder Palestina?

Larsson, som representerar ”Reportrar Utan Gränser” (RSF), som under sin inledning på 1990-talet fick finansiering av CIA. Robert Ménard, generalsekreterare för Reportrar utan Gränser erkände frankt att han tog emot pengar från CIA:s efterträdare, NED:

”Ja, det är sant: Vi får pengar från NED. Och det skapar inte några problem”, sa Menard, under internetforumet för den franska tidningen Le Nouvel Observateur, den 18 april 2005. Organisationen tog emot hundratusentals kronor från NED, National Endowment for Democracy [1].

Men RSF:s svenske representant påstod på Medborgarplatsen igår att i ”skurkstater som Iran, Ryssland....”, med flera accepteras inte journalistisk frihet.

Men det är ju dessa ”skurkstater” som Iran och Jemen som är det palestinska folkets mest konsekventa stöd mot Sio-naziregimen i Tel Avivs förintelseprocess i Gaza och på Västbanken och som aktivt fortsätter bekämpa den sionistiska blodbesudlade drömmen om ett Stor-Israel.

Rysslands FN-ambassadör talar i FN klarspråk om folkmordet medan Larssons utrikesminister, `Stenansiktet´ Stenergard åker till Tel Aviv och skakar hand med en av PALESTINSKT blod besudlad hand hos den israeliske utrikesministern.

3. Ja till att stöd `USA-spionen´, men nej till försvaret en spansk reporter

Larsson och min fackförbundstidning JOURNALISTEN ägnade sig mer åt att försvara EV­AN GERSHKOVIC, en USA-journalist, ackrediterad i Moskva för Wall Street Journal när denne påstods ha tagits på bar gärning den 29 mars 2023 när han fotograferade militära anläggningar i den ryska staden Ekaterimburgo, där dess militärindustriella centrum är beläget. Gershkovic ställdes inför rätta enligt lagboken efter en vecka, tog emot formella anklagelser av åklagaren och dömdes till 16 års fängelse vid den senare rättegången, 16 månader efter att han hade gripits.

Ett år tidigare, den 28 februari 2022, hade den spanske reportern PABLO GONZÁLEZ gripits fyra dagar efter att han lämnat Kiev i samband med att Moskva inledde sin militära operation mot Kiev.

González satt sammanlagt 28 månader totalt isolerad i en iskall omänsklig cell UTAN att några som helst formella anklagelser riktades mot honom, bara insinuationer om att han var en rysk spion. Hans gripande förlängdes var tredje månad.

Journalisten hade inte en enda artikel om honom, trots att jag erbjöd tidningen en intervju med hans fru, Goiriena Foruria som jag intervjuade två gånger. Men Journalisten besvarade erbjudandet med att de inte hade budget för det vilket jag svarade att jag gjorde det gratis med hänvisning till min solidaritet med kollegan och hans familj. Men Journalisten svarade inte på erbjudandet, trots att vårt Europa fack i februari KRÄVDE att González skulle släppas eller ställas inför rätta.

Temat var tydligen så hett att till och med en veckotidning jag tidigare hade medarbetat i tackade nej, däremot inte Parabol, som Kajsa 'Ekis' Ekman leder [2].

Erik Larsson var lika tyst då, medan han och JOURNALISTEN kampanjade för USA-journalisten. Denne kunde stoltsera med fem reportage och intervjuer i vår förbundstidning där han och hans närmaste påstod att Gershkovic var oskyldigt som ett lamm.

USA-journalisten frigavs vid ett utbyte för ett år sedan mellan USA och Ryssland, ett utbyte där Pablo ingick. För polackerna var det en perfekt ”lösning”, och de andades ut. För de lyckades inte fabricera en 'False Flag'. Då hade Pablo suttit i 28 månader i en rättsskandal utan jämförelse och nedsmutsad med bisarra spioninsinustioner.

 

4. Finansieringen av de så kallade ”oberoende medierna” i världen

När Trump tillträdde klippte han också all finansiering (tillfälligt) till de så kallade ”oberoende medierna” i världen. I verkligheten är de USA-styrda NGO:s och paniken lägrade sig efter att deras finansiering, via USAID [3], ”Pappa” till CIA och andra underrättelseorgan i USA, upphörde.

Det handlade om länder som Ukraina, Kuba, Venezuela, Georgien, Bolivia eller Nicaragua, medier vars enda uppgift är att ”välta” progressiva och verkligt ”oberoende regeringar” och vara en utrikespolitisk megafon för State Department.

Reportrar Utan Gränser, skrek i högan sky. Larsson var indignerad när 268 miljoner dollar, nästan tre miljarder kronor förlorades. Tala om ett statligt presstöd.

– Det handlar om att värna demokratin. Frysningen av biståndet skapar kaos, även inom journalistiken (…) Vi uppmanar till internationella finansiärer att säkerställ framtiden för oberoende medier, sa en bedrövad Erik Larsson, på organisationens egen webb [4].

För en gång skull hade han rätt; ”Frysningen av biståndet skapar kaos”, men inte inom journalistiken. Det vill säga, utan jänkens dollar överlever inte dessa propagandaorgan, paniken breder ut sig.

Larsson solidariserade sig i likhet med andra pitiyankies som Fredrik Malm (L) med de ”oberoende kollegorna” i Georgien, Kiev och andra medier vars redaktionella linje går hand i hand med CIA:s, samma organ som deltog i finansieringen av Reporter utan Gränser.

Hyckleriet stod igår på Medborgarplatsen.

[1] https://www.flamman.se/reportrar-utan-granser-tas-for-cia-finansierade/

[2] https://www.parabol.press/hennes-man-sitter-fangslad-i-polen-sedan-tva-ar/

[3] https://svensk-kubanska.se/6-200-oberoende-journalister-blir-av-med-268-miljoner-dollar-nar-usaid-stangs

[4] https://www.reportrarutangranser.se/trumps-frysning-av-bistandet-kan-drabba-journalistiken-hart

 

Journalister framför Israels ambassad krävde ett slut på folkmordet och slakten av Palestinas journalister

 

Framför den israeliska ambassaden: Christer Lundgren, Maria Sandblad, Dick Emanuelsson, Qaisi Qadri och Mia Stubbendorff. FOTO: JUANA GONZALEZ.
VIDEO: https://vimeo.com/1100683600

Journalister framför Israels ambassad krävde ett slut på folkmordet och slakten av Palestinas journalister

 

Av Dick Emanuelsson

 

Brev till Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman:
”Vi vill inte se Er på svenskt territorium, för Ni representerar en regim som begår ett folkmord, en bokstavlig Förintelse av Palestinas söner och döttrar”.

 

STOCKHOLM / 2025-07-11 / Nu börjar också de svenska journalisterna och fotoreportrarna att säga ifrån mot Folkmordet. Vi, en liten grupp journalister och fotografer samlades idag framför den israeliska ambassaden för att solidarisera oss med världens mest martyrkantade yrkesgrupp, de palestinska kollegorna och fördöma den barbariska Sio-naziregimen i Tel Aviv som har haft ihjäl minst 171, men förmodligen cirka 250 av våra kollegor.

 

Med en banderoll med texten: ”Israel har dödat 171 palestinska journalister – våra kollegor”, hade vi bjudit in flera medier och dess reportrar, men uppslutningen var skral.

 

Tio procent av journalisterna dödade

 

För hur är det möjligt med så få reaktioner från den svenska journalistkåren och dess förbund, SJF, om tio procent av den palestinska journalistkåren i Gaza har likviderats rent fysiskt. För det hävdar vår International, den Internationella Journalistfederationen (IFJ). Skulle den siffran överföras på SJF, Svenska Journalistförbundet, som har 13 000 medlemmar, skulle antalet mördade i Sverige uppgå till obegripliga 1300 medlemmar! IFJ säger att den palestinska journalistkåren i Gaza har en dödlighet på över tio procent, ​​dramatiskt högre än någon annan yrkesgrupp i Gaza.

 

Qais Qadri

Framför den israeliska ambassaden, där det dygnet runt står en piket
inne på ambassadområdet och en på andra sidan av Strandvägen, framför ambassaden, talade den palestinske journalistveteranen Qais Qadri som anlände till Sverige 1984, med erfarenhet som journalist i hela 20 länder. 1999 valdes han till ordförande för de från utlandet ackrediterade journalisterna på utrikesdepartementet i Stockholm. Han är med andra en välrenommerad och erfaren kollega.

 

Fyrtionio fängslade journalister

 

– Det är många som jag känner personligen som har förlorat sina liv. Många av dem har också förlorat sina familjer. Hittills är det 230 palestinska journalister som har dödats. I de israeliska fängelserna sitter 10,000 palestinska politiska flyktingar och bland dem, 49 palestinska journalister.

 

Qadri nämner en kollega med USA-medborgarskap som arbetade för nyhetsbyrån Al-Jazira som han sörjer mycket. ”Vi vet vem som dödade henne och Folkmordet måste upphöra”! Bland de 171 dödade journalister återfinns nio (9) från Al-Jazira. Föreställ dig att nio kollegor på TT mördas!

 

I sitt tal varnade Qadri för att varken Israel eller USA kan palestinierna lita på, med tanke på de nya förhandlingarna.

 

– Netanyahu kräver nu i förhandlingarna med Hamas i Qatar att de måste överlämna sina vapen. När jag var i Libanon 1982 fick vi garantier av USA:s sändebud, Philippe Habib, för att skydda våra flyktingläger. Två och en halv vecka senare verkställdes massakrerna av flyktinglägren Sabra och Shatila.

 

I de två lägren mördades mellan 3500-5000 palestinier av de kristna falangisterna som gick in i lägren med den invaderande israeliska armén utanför.

 

– Därför litar jag inte på varken på USA eller på israelerna och vad de planerar för framtiden. Om palestinierna överlämnar sina vapen, blir följden en ännu värre eskalering av kriget och mer folk som dör.

Massakrerna i de två palestinska flyktinglägren i Beirut.
Lita på Israel och USA? Fråga palestinierna.

 

Israel dödade 32 journalister i oktober 2023

 

Dick Emanuelsson

På mötet talade även denne skrivare och nämnde flera olika källor för de siffror som både IFJ publicerar, som Brown University i USA. Enligt experterna på universitetet har ”Israel dödat fler journalister i den pågående konflikten i Gaza än i alla krig i världen tillsammans, under de senaste 100 åren”.

 

– Av de 171 dödade journalisterna, dödades 32 under de tre första veckorna, från 7 oktober–31 oktober. Israel dödade inte bara våra palestinska kollegor, det dödade också all form av pressfrihet, förbjöd ALLA medier att rapportera från Gaza.

 

Syftet med dessa bokstavliga avrättningar var att tysta ALL mediebevakning från Israels intensifierade folkmord i Gaza.

 

– Och hur gör man det? Genom att döda dem som förmedlar verkligheten så som den är. Därför får INGEN reporter i världen tillträde till Gaza. Invånarna i världens största koncentrationsläger är nu mer instängda än någonsin.

Vem var det som mördade vem de tre första veckorna från och med den 7 oktober 2023? Klicka för stort format.

 

Avsiktliga mord

 

I månader synade den Internationella Journalistfederationen (IFJ) om hur israelerna dödade de palestinska kollegorna.

 

– IFJ säger sig ha ”bevis för att den israeliska armén avsiktligt har riktat in sig på journalister, och några av dessa fall är för närvarande föremål för ett klagomål till Internationella brottmålsdomstolen (ICC)”, skriver IFJ i sin rapport.

 

– Fatima Hossan var en av dem som mördades. Men hon var inte
ensam. Inte mindre tio av hennes familj dödades av precisionsbomben mot hennes hus!

 

Trots att vårt förbund, Svenska Journalistförbundet var inbjudet, anlände ingen representant. Men det betyder inte att SJF inte har uppgifter.

 

Vår fackliga international skriver i en rapport om att den har bistått de palestinska kollegorna i Gaza;

 

”IFJ har arbetat nära med sin på platsen anslutna organisation, Palestinska journalistsyndikatet, för att stödja dem som rapporterar från Gaza. Med stöd av donationer från hela världen har IFJ:s internationella säkerhetsfond betalat för medicinsk utrustning, batteripaket, mat, bränsle, kläder och tält för Gazas journalister. Deras behov växer för varje dag, och mer hjälp behövs desperat”.

 

Det är enkla medel som redan nu kan starta från SJF:s sida. Men det är uppenbart att det krävs fler av våra kamrater och medlemmar som inför förbundets ledning kräver att SJF mycket mer aktivt bistår våra kamrater i Gaza.

Förutom att Ulrika Knutsson ljuger, för folkmordet, som hon beskriver som en "konflikt" är en av de minst bevakade för hennes ideologiska Gudfädrer i Tel Aviv tillåter inte journalister att arbeta i Gaza, där de som finns där mördas av Netanyahu.
För Knutsson existerar det inga journalistiska principer, för hennes roll som en ledande kraft i den sionistiska propagandalobbyn i Sverige går före. Trots 250 dödade palestinska kollegor föredrar Knutsson att jaga politiker som Lorena Delgado (v) och Daniel Helldén (mp) och anklaga dem för . . . . "antisemitism". Vad gör egentligen ledamöterna i Journalistförbundets Yrkesetiska Nämnden?

 

Ambassadens propagandatroll

 

Vår förbundstidning Journalisten har också en stor uppgift i det arbetet, att informera om verkligheten. För det kan väl inte vara så, att journalisten Ulrika Knutsson, som regelbundet skriver krönikor i Journalisten om ”antisemitismen i medierna”, har en utslagsröst på vår förbundstidnings redaktionsmöten? Låt henne i stället skriva för det i dag militaristiska hovet med en kronprinsessa som blivit fänrik och har sympatier till farfarsfar, den tyskvänlige Gustav V, där Knutsson dekoreras för sitt ”modiga” arbete att manipulera våra medlemmar inom SJF.

Maria Sandblad

Knutsson är en medlem i SJF som i egenskap av ordförande för Svenska Kommittén mot Antisemitism INTE har uttalat en enda stavelse av solidaritet med de 250 av Israel avrättade kollegorna i Gaza eller kritik och protest av den sionistiska ockupationsmakten mordmaskin mot våra palestinska kollegor.

 

Maria Sandblad, också en journalistisk veteran i Sverige, uppmanar alla journalister och fotografer i Sverige att ansluta sig till vårt blygsamma nätverk. Det kräver vår moral, solidaritet och etiska journalistiska principer. Allt annat är att mörka Sio-naziregimens barbariska förintelse av Gaza och dess modiga sociala kommunikatörer.

 

Lämna Sverige!

 

Efter de två talen gick vi för att överlämna ett protestuttalande till den israeliska ambassadören. Denne har de senaste dagarna getts utrymme i flera svenska medier. Men polisen upplyste oss om att varken han eller personalen är på plats sedan en tid. Men brevet kommer att skickas via postvägen och att det med säkerhet kommer att publiceras över hela världen där vi skriver:

 

”Vi vill inte se Er på svenskt territorium, för Ni representerar en regim som begår ett folkmord, en bokstavlig Förintelse av Palestinas söner och döttrar”.

  

Jodå, folket i Sverige har valt sida, Palestinas och fördömer Sio-naziregimen i Tel Aviv.

Till Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman

Vi, ett antal journalister och fotoreportrar verksamma i Sverige, aktiva eller pensionerade fördömer kategoriskt det folkmord och ockupation Er regering, under Benjamin Netanyahus ledning bedriver, ett folkmord som har intensifierats efter den 7 oktober 2023.

 

I synnerhet vänder vi oss mot den systematiska, fysiska och metodiska förintelse som bedrivs mot våra kollegor i Gaza, det palestinska journalistkollektivet, som vi uttalar vårt starka och fortsatta stöd till.

 

Vi konstaterar, att enligt vår international, den Internationella Journalistfederationen (IFJ) har minst 171 palestinska journalister dödats av Er armé och flygvapen under 21 månader av krigsbrott. Samtidigt har 149 palestinska journalister gripits sedan oktober 2023, varav 49 fortfarande sitter fängslade under de mest omänskliga och vidriga förhållanden.

 

Vi vänder oss till våra israeliska journalistkollegor om att inte bara försvara det fria ordet, utan framför allt göra gemensam sak med oss och fördöma slakten av de palestinska kamraterna som i likhet med er, har en uppgift om att förmedla och beskriva den verklighet vi lever och verkar under.

 

Vi riktar samma uppmaning till det israeliska folket, om att med gemensamma krafter få ett slut på kriget och upprättandet av alla demokratiska fri- och rättigheter för Gaza för dess invånare, att armén drar sig tillbaka från alla ockuperade områden av palestinskt territorium.

 

Till Israels ambassadör säger vi;

 

Vi vill inte se Er på svenskt territorium, för Ni representerar en regim som begår ett folkmord, en bokstavlig Förintelse av Palestinas söner och döttrar. Och det är ingen isolerad önskan, utan går långt ner i det svenska folkdjupet som i direktsändning varje dag beskådar hur det bestialiska barbariet verkställs av Er regering i Gaza.

 

Och det är inte ”antisemitism”, som den judiska kolonins främste representant i Sverige, Dror Feiler alltid understryker, att fördöma brott mot mänskligheten, brott som Er regim, Benjamin Netanyahu dagligen gör sig skyldig till.

 

Stockholm 2025-07-11 

Journalister och fotoreportrar i Sverige med Palestina

 

USA-undersökning: Israel har dödat fler journalister i Gaza än i alla krig under förra seklet!

 

Klicka i bilden för video eller direkt i videon nedan

VIDEO:
Ett sammandrag av den israeliska FÖRINTELSEN av Palestina

Den barbariska israeliska FÖRINTELSEN av Palestina!

Den bifogade videon beskriver den barbariska sionistiska FÖRINTELSEN av Palestinas folk, förkroppsligad i Sio-naziregimens brott mot mänskligheten anno 2025.

Varför tiger du inför dessa brott, kollega ULRIKA KNUTSSON, ordförande i Svenska Kommittén mot Antisemitism och krönikör i vår förbundstidning JOURNALISTEN. Där skriver hon om när antisionister med substans kritiserar det pågående folkmordet men där Knutsson, liksom hennes uppdragsgivare kallar det ”antisemitism”.

I Journalisten skrivs det sällan om de 256 palestinska kollegorna som har mördats av Förintelsens utsända, i Knutssons krönikor står det aldrig en rad.

Journalistisk etik?

Ett journalistförbund i tjänst hos vem?

Varför denna rädsla från makten, medierna och kändisar inför den sionistiska maktsfären?

Hon kallar FOLKMORD för "konflikt" och blåljuger när hon säger att det är den "mest medialt bevakade" när sanningen är att Sio-naziregimen i Tel Aviv vägrade tillträde för världens journalister innan vapenvilan i januari, 2025 och de som befann eller befinner sig inne i Gaza utsattes för sin egen FÖRINTELSE!

USA-undersökning: Israel har dödat fler journalister i Gaza än i alla krig under förra seklet!

Av Dick Emanuelsson

Israel har dödat fler journalister i den pågående konflikten i Gaza än alla krig i världen under de senaste 100 åren, hävdar Brown University i USA som citeras av den judiske briljante journalisten Antony Lowenstein.

Antony Lowenstein

Och när det kommer från USA och dessutom av en judisk skribent tas källorna som högst troliga medan ”det terrorklassade Hamas´” ska ettikeras först av SvT och övriga svenska medier innan Gaza-regeringens folkvalda får citeras.

”Antalet journalister som dödats i Gaza överstiger det för alla konflikter under de senaste 100 åren tillsammans”, säger den australienske journalisten och författaren Antony Lowenstein till Al Jazeera i dag måndag, med hänvisning till en ny analys från Brown University i USA.

Studien, vars resultat nyligen har publicerats, indikerar att Israels luft- och markattacker på Gazaremsan, som inleddes sedan den 7 oktober 2023, har dödat fler journalister än de två världskrigen, USA:s inbördeskrig, vietnamkriget (inklusive konflikterna i Laos och Kambodja), koreakriget, kriget i Jugoslavien och kriget i Afghanistan (2001–2021).

Avsiktliga mord

Lowenstein menar att de chockerande siffrorna inte kan dölja att attackerna har varit oavsiktliga och pekar på en medveten militär strategi mot journalister och mediapersonal.

Han fördömer västvärldens medskyldiga tystnad över den israeliska ockupationens avsiktliga attacker mot journalister i Gaza och säger att dess reaktion skulle variera mycket om sådana incidenter hade inträffat i Kina, Ryssland och Iran.

Lowenstein menar att ”bristen på internationell upprördhet” över det systematiska mordet på journalister i Gaza visar att palestinska liv inte spelar någon roll.

256 mördade journalister

Hans kommentarer kommer samma dag som två andra palestinska journalister har dödats och sex till har skadats i ett israeliskt bombardement på ett tält som används av reportrar nära Nassersjukhuset i Khan Younis, söder om Gaza. Dessa dödsfall innebär att 256 journalister och mediapersonal har dödats i enklaven sedan krigets början.

Chockerande bilder som cirkulerat i media visar att en av journalisterna brändes levande av attacken. Palestinian Media Forum har fördömt vad det beskriver som ”ett avskyvärt brott av ockupationsstyrkorna” och noterat att det ”representerar ett flagrant brott mot alla internationella lagar och konventioner.”

Sålunda har organisationen uttalat att detta faktum ”bekräftar ockupationens fortsatta policy att attackera mediaproffs för att förhindra publicering av sanningen om dess brott mot det palestinska folket” inom ramen för offensiven i Gaza.

Ännu en kollega till sista vilan. Totalt har
Sio-Naziregimen i Tel Aviv haft ihjäl 256 journalister.

Rosenbad och UD som musslor!

De israeliska bombningarna i Gaza sedan den 7 oktober har dödat omkring 50 700 människor, de flesta kvinnor och barn, enligt den senaste balansen från Gazas hälsoministerium.

Och i Sverige står utrikesminister Maria Malmer Stenergard fortfarande och hävdar att högerregeringen fortfarande inte vet om det är ett folkmord när de medier och journalister som befinner sig i ”Orkanens öga” massakreras varje vecka och så släcker ljuset för all information.

Stenergard, Kristersson, Ulrika Knutsson är direkta kollaboratörer till den pågående sionistiska FÖRINTELSEN av ett folk och ”har blod på sina händer, palestinskt blod”, som demonstranterna skanderar varje lördag, snart är det 80 lördagar tusentals stockholmare har gått från Odenplan. Men Dagens Nyheter, SvT eller ”journalisten” Ulrika Knutsson har aldrig synts till.

Vad beror det på?

Sveriges blodiga ansikte utåt.

Den judiske journalisten som vågar utmana den sionistiska internationella lobbyn

Utav en händelse stötte jag på Antony Loewensteins namn när jag ville kontrollera källorna till ovanstående undersökning om FÖRINTELSEN av palestinska journalister. Och hittade nedanstående från den utmärkta australienska portalen New Matilda, en text som har 18 år på nacken.

Den ger läsaren en utmärkt bild av den enorma makt som sionismen internationellt representerar. För en oinsatt är det helt obegripligt att medier, politiker, regeringar, statschefer sänker blicken när folkmördaren Benjamin Netanyahu höjer rösten. Men Loewenstein gör det inte.

Det mest illustrativa exemplet i Sverige är den politiska ynkedomen från vänsterpartiets ledning, som för att gå det Judiska Centralrådet i Sverige till mötes för dess kritik av påstådd "antisemitism" hos ett antal partimedlemmar, böjde sig och uteslöt dessa medlemmar som uttalade sin sympati för den universella rätten hos ett kolonialiserat folk att resa sig och slå tillbaka kolonisatörerna, i det här fallet ockupationsmakten Israel. Nooshi Dadgostar & Aron Etzler ställde inte samma krav till detta Centralråd eller till den Svenska antisemitkommittén om att fördöma folkmordet i Palestina, vilket de ALDRIG har gjort.

Tänk om vänsterpartiet  istället för Dadgostar hade haft en svensk variant av Antony Loewenstein som partiledare, då hade partiet haft en klar politisk ståndpunkt.

Eftersom han är jude så kan han inte anklagas för att vara "antisemit". Därför blir det rent komiskt när sionisterna, i Israel, USA och Australien i stället byter terminologin och anklagar Loewenstein för att vara en "judisk vänsterextremist"!

Ja, ja, så kan det gå om man är både blind och döv och helt oemottaglig för verkligheten.

D.E.

Kommentar: Översättningen är en snabb oredigerad automattext. Länken till den engelska originalversionen finns efter artikeln.

Vem väljer vem
Om den australiensiska journalisten Antony Loewenstein.

Av New Matilda på 2 augusti 2006

När Antony Loewenstein var i sena tonåren började den här goa judiska pojken dejta en australiskfödd polsk tjej. Till och med hans liberalt sinnade föräldrar var apoplektiska. ”De slog i taket”, minns han. ”Baserat på ingenting sa de vem vet var hennes föräldrar var under kriget och att polacker var antisemiter.”

Loewenstein, 31, säger att hans föräldrar har ”förändrats radikalt” men deras ångest för alla dessa år sedan fick honom att börja ifrågasätta den ibland heliga föreställningen att judar är olika och därför nödvändigtvis klanister. 'Att utmana det judiska samfundets unika är viktigt; lika viktigt som att utmana det unika hos vilken grupp som helst, säger han. ”Vi är alla lika unika och lika vanliga som varandra.”

Loewenstein har blivit en klassisk judisk oliktänkande, och till de vanliga judiska organisationernas blinda raseri har han publicerat en bok som utmanar rätten för den orubbliga pro-israeliska lobbyn att tala för alla australiensiska judar. My Israel Question (MUP) kommer att lanseras nästa vecka i Sydney av journalisten David Marr.

Antony Loewenstein

Den tidigare israeliska militärofficeren Ted Lapkin, nu vid Australia-Israel Jewish Affairs Council, har stämplat boken som en ”extremvänster”-kritik. Men Min Israel-fråga visar faktiskt stor tillgivenhet för Israel och judendomen. Det är bara det att Loewenstein vill att Israel ska leva upp till judendomens högsta ideal om generositet och öppenhet mot främlingar snarare än att vara en kolonialmakt, alltmer motiverad av en exklusivistisk och militaristisk strimma. ”Du kan älska Israel och fortfarande motsätta dig den nationalistiska och militaristiska glöden”, säger han. ”Men en judisk stat kan per definition inte vara en demokrati, precis som en islamisk eller kristen stat inte kan vara en demokrati.”

Det mest uppenbara exemplet, som han ger, är lagen som hindrar en palestinier som gifter sig med en israel från att åtnjuta fulla medborgarrättigheter, samtidigt som de utsträcker just dessa rättigheter till judar som bor överallt annars i världen, även om deras ättlingar inte har bott i det heliga landet på århundraden.

Loewenstein ansluter sig således till en grupp judiska forskare och aktivister som den israeliska lobbyn har fördömt för att de motarbetat den oskrivna regeln att oavsett hur livlig debatten inom Israel om arten och livskraften hos moderna, militanta sionismjudar i diasporan aldrig, aldrig offentligt får ifrågasätta Israels politik eller praxis gentemot palestinierna. Du kan nu lägga till Loewensteins namn till ett framstående namnupprop som inkluderar Tony Judt från New York University, Noam Chomsky från MIT och Norman Finkelstein från DePaul University. För deras besvär, deras modighet, som den judiska högern ser det är de 'antisemiter', 'förrädare' och 'självhatande judar'.

(För tydlighetens skull är antisemitism ras- eller etniskt baserat hat mot judar, inte kritik av israelisk politik eller ens sionism. Det amerikanska utrikesdepartementets rapport om global antisemitism från januari 2005 definierar det som ”hat mot judar individuellt och som en grupp som kan hänföras till den judiska religionen och/eller.”)

En pro-Howard, pro-Bush-webbplats som drivs av Tim Blair, en biträdande redaktör för The Bulletin , har sanktionerat några brutalt personliga attacker mot Loewenstein. ”Stats” (de flesta av Loewensteins kritiker gömmer sig bakom pseudonymer) publicerade på Blairs hemsida att ”Lowenstein [sic] inte är den enda självhatande juden som rapporterar från förrädiska trasor som utger sig för tidningar.” 'Kubanske Bob', en annan av Blairs sammetstungade samtalspartner, kallade Loewenstein 'en självhatande vänsterjude som tror att han kommer att bli skonad genom att vara en muslimsk rumpa. En riktig POS [skit].' Samtidigt anklagade 'Daphne' honom för att 'förråda sin stam'.

Sådan internetgalla är en vanlig yrkesrisk för alla som är engagerade i offentlig debatt. Loewensteins ”respektabla” motståndare har hittat mer subtila sätt att antyda att han är en antisemit. Australian Jewish News förra veckan påstod sig hålla ett symposium om hans bok som endast citerade kritiker. Som svar på Loewensteins fräckhet när han ifrågasatte sionismens nuvarande tillstånd, skrev Danny Ben-Moshe från Victoria University: 'Rasismen existerar inte i förespråkarna för judisk stat, utan i dem som förnekar denna rätt.' (Ben-Moshe påpekar också att andra folk har rätt till ”etnospecifika” stater, vilket väcker frågan om hur man i den moderna, mångkulturella världen ens kan försvara en sådan enhet.)

Peta Jones Pellach, en självutnämnd ”religiös sionist” med politiska åsikter ”vänster i mitten” som driver vuxenutbildning vid Shalom Institute vid University of NSW, skrev: ”För dem som tror på nationalstatens ände kan det inte finnas något försvar av sionismen. För dem som tror på slutet av bara en nationalstat kan det inte finnas något försvar för deras rasism.'

Du fattar bilden.

Medan Ted Lapkin går på ABC TV:s Lateline och flaxar runt och argumenterar att han aldrig hade kallat Loewenstein för en antisemit eller självhatande jude, ger den australiensiska judendomens främsta röst två forskare tillstånd att ventilera samma gamla canard, men på ett sockerbelagt språk. Till och med Philip Mendes, en lektor vid Monash University som ofta har främjat sig själv som medlem av vänstern, svarade på uppmaningen och beskrev Min Israel-fråga som ”överväldigande förenklad och ensidig.” Mendes kan ha svikit sidan, dock genom att erkänna att ”en hel del forskning har gått in i den här boken.”

Loewenstein är särskilt frustrerad över det progressiva judiska samfundet i Australien. ”Jag tror inte att vi kan prata om en ”judisk vänster för tillfället”, argumenterar han:

Det är hopplöst omöjligt. Var är de? Som jude gör det mig ont att de har denna moraliska blinda fläck [i förhållande till palestinskt, och nu libanesiskt, lidande]. Det verkliga testet på judisk tro på mänskliga rättigheter är vad de tycker om vad som händer där borta. Du kan vara pro-flykting och pro-urfolks rättigheter men om du kan motivera militär ockupation eller bombning av civila, då är din moral skev och bör utmanas.

Jag misstänker att det som verkligen retar upp den till stor del högerorienterade australiensiska judiska ledningen inte är Loewensteins attack mot israelisk försvarspolitik. I åratal har de hanterat liknande kritik genom att helt enkelt använda spjälsängar som utfärdats av det israeliska utrikesministeriet och anslutit sig till en kör av apologeter i Washington, London och Ottawa.

Nej, jag misstänker att deras avsky och kanske till och med rädsla ligger i det faktum att Min Israelfråga utmanar det största tabut av alla. ”Om jag inte är religiös tror jag inte att judar är utvalda människor”, säger Loewenstein, ”men då tror jag inte att något folk är utvalt. '

Långt ifrån splittrande, är hans bok i själva verket något av en god, gammaldags uppmaning att erkänna judar och icke-judars gemensamma mänsklighet.

Källa: https://newmatilda.com/2006/08/02/whos-choosing-who/

För att läsa ett utdrag ur My Israel Question, klicka här .
http://www.newmatilda.com/home/articledetail.asp?ArticleID=1711