Två dagars dramatiska nyheter från Gaza och det palestinska motståndet

En helikopter på väg för att plocka upp elva likviderade soldater från den sionistiska ockupationsmakten. Den konfronterar nu ett palestinskt väpnat motstånd som å sin sida intensifierar sitt motstånd, för det är Nu eller Aldrig!

 

Två dagars dramatiska nyheter från Gaza och det palestinska motståndet

De nedanstående korta nyheterna från igår och i dag, är från `Gaza News Chanel´, med reportrar direkt på plats, såväl bland de civila som hos det väpnade motståndet i den första frontlinjen.

Vad som framgår av såväl rapporterna som videosnuttarna är att Sio-naziregimens ockupationsarmé inte har en lätt uppgift framför sig, utan konfronterar en militär motpart som vet och kan ”terrängen”, sedan snart två år.

Vad som är anmärkningsvärt är att striderna pågår i praktiken över hela Gaza, också i söder i staden Rafah där israeliska helikoptrar har hämtat kropparna av minst elva soldater som utsattes för ett mördande bakhåll och likviderades.

Kampen fortsätter med andra ord, samtidigt som den humanitära situationen är ohygglig.

Dick E.

19 augusti: Nej till vapenvila:

Netanyahu sätter in 80 000 nya militära rekryter.

Nyheter | Den sionistiska ockupationen, genom beslut av krigsförbrytaren Netanyahu, tillkännager officiellt sitt avvisande av alla avtal i utbyte mot en vapenvila i Gaza. 

Från den 5 juli i år. Det palestinska motståndet likviderade 40 sionister, legitima militära mål. Idag, den 20 augusti 2025 har motståndet eliminerat minst ett 20-tal och sårat många ur den israeliska armén.

Motståndet:

Saraya Al-Quds: Vi förstörde ett sionistiskt militärfordon genom att detonera en högexplosiv (thaqib-kharqiyah) bomb - som tidigare placerats - i närheten av Al-Nojoum-hallen i Al-Zeitoun-området, söder om Gaza stad.

Al-Qassam-brigaderna: Vi förstörde en sionistisk militär bulldozer på Manasra-stadion, söder om Zeitoun-området i Gaza stad.

Idag, 20-08-25:

Nyheter:

1. En omfattande kvalitativ operation av det palestinska motståndet i Gaza, där det uppges finnas stupade och sårade bland de sionistiska ockupationssoldaterna.

2. Ett massivt bakhåll av det palestinska motståndet i Rafah, söder om Gazaremsan. Det palestinska motståndet stormade en position för de sionistiska ockupationssoldaterna och dödade alla som var därinne.

3. Den sionistiska ockupationen talar om döda och sårade av 11 sionistsoldater i Rafah, söder om Gazaremsan. Ett försök att tillfångata en palestinier resulterade i att alla sionistiska soldater dödades på platsen.

VIDEO:

Foto: Israeliska helikoptrar evakuerar döda från operationsplatsen i Rafah, söder om Gazaremsan.

Sionistiskt flyg fortsätter att evakuera sionistiska offer i den kvalitativa operationen av det palestinska motståndet i Rafah, söder om Gazaremsan.

Senaste nytt: Väpnad attack mot en israelisk ockupationsplats i norra ockuperade Palestina.

Uppdatering: Ingen väpnad attack ägde rum i norra ockuperade Palestina, enligt ett uttalande från den sionistiska ockupationen. Det som hände var att en gammal bomb exploderade medan den sionistiska ockupationen finkammade området, och 7 soldater skadades, varav en i kritiskt tillstånd. Händelsen inträffade vid den syrisk-palestinska gränsen.

Rafah: Ockupationsmakten säger att motståndskämparna kom ut ur en tunnel i Rafah, söder om Gazaremsan, och drog sig tillbaka efter att ha genomfört attacken där de elva soldaterna från ockupationsmakten dödades.

MOTSTÅNDET: ”Efter två år av folkmord och svält hämtar vårt stora folk fortfarande sin styrka från Allah, för att vara stöd och sköld för det palestinska motståndet. De slår till mot den sionistiska terroristockupationen i dess centrum och slår till djupt i dess positioner, ekande av rösten av orubblighet och vilja: Vi är här… våra ögon ser på er, och våra händer är på avtryckaren”.

Arkiv.

Al-Qassam-brigaderna:

·        I morse lyckades al-Qassam-krigare plundra en nyupprättad fiendeposition sydost om staden Khan Yunis i södra Gazaremsan med en Qassam-styrka bestående av en infanteripluton. Qassam-krigarna stormade positionen och attackerade ett antal Merkava 4-gardestridsvagnar med ett antal Shawaza- och fedayeen-sprängladdningar och Al-Yassin 105-granater. Qassam-krigarna attackerade också ett antal hus där ockupationssoldater var förskansade för att säkra dem med 6 pansarvärns och personella granater samt kulspruteeld.

·        Ett antal soldater stormade husen och eliminerade ett antal ockupationssoldater som befann sig inomhus med lätta vapen och handgranater.

·        Qassam-soldaterna lyckades också skjuta befälhavaren för en Merkava 4-stridsvagn och dödligt skada honom.

·        Våra soldater bombarderade positionerna runt operationsplatsen med ett antal granatkastare för att skära av förstärkningar. Platsen för operationen bombarderades också med granatkastare för att säkra våra soldaters tillbakadragande från platsen.

·        Vid räddningsstyrkans ankomst sprängde en av självmordsbombarna sig själv i luften bland soldaterna och dödade och sårade dem. Attacken fortsatte i flera timmar, och våra soldater övervakade helikoptrarnas landning för evakuering.

Det är som om vi läser replikerna och uttalandet från den 7 oktober igen. Vi bombade platsens omgivningar. Vi säkrade mujahedinerna. Vi sprängde stridsvagnarna och de befästa rummen. Vi dödade soldaterna från nollpunkten. Mujahedinerna drog sig tillbaka utan problem. Motståndet fortsätter.

Egyptiska utrikesministeriet: Hamas har gjort allt för att uppnå en vapenvila i Gaza, och det nya förslaget som Hamas godkände har ännu inte fått något svar från Israel, trots att 48 timmar har gått.

Framtid? Sionister från USA och Kanada som i likhet med den efterlyste krigsförbrytaren Netanyahu drömmer om ett Stor-Israel. De injekterar sionismen i sina barn som förr eller senare kommer att inlemmas i den koloniala ockupationsarmén.

Judiska bosättare anlände från Kanada och Amerika

I morse anlände 225 judiska bosättare från Kanada och USA till de ockuperade palestinska markerna, i en ny scen av plundring och aggression, med syftet att stjäla palestiniernas hem och fördriva de verkliga ägarna av marken, och etablera bostäder för de sionistiska terroristbosättarna som kommer från utlandet, för att fortsätta det blodiga ockupationsprojektet på bekostnad av vårt folks blod och rättigheter.

 

Sjuttiotvå år sedan ”regimbytet” i Iran: Från statskupp till misslyckade kuppkomplotter

 

Sjuttiotvå år sedan ”regimbytet” i Iran: Från statskupp till misslyckade kuppkomplotter

Av Press TV politiska redaktion

För sjuttiotvå år sedan, den 19 augusti 1953, bevittnade Iran en anglo-amerikansk-konstruerad statskupp som störtade den demokratiskt valde premiärministern, Mohammad Mosaddegh och återinförde den monarkiska regimen Mohammad Reza Pahlavi.

Störtandet av Mosaddegh och demokratin verkställdes i en gemensam CIA-MI6-operation, med stöd av bestickade politiker, arméofficerare och medier, uppbackade av iscensatta gatuprotester.

Under fyra dagar drogs Iran ner i en våldsspiral som präglades av en serie mord, iscensatta bombningar och sabotage och kulminerade med Mosaddeghs fall.

Kuppen resulterade i hundratals skadade och Mosaddeghs showförsök, inledde 26 års auktoritära styre som endast slutade med den islamiska revolutionen 1979 under ledning av Imam Khomeini.

Det var den första USA-UK-stödda statskuppen i sitt slag i Iran, som senare tjänade som en manual för liknande interventioner och ”färgrevolutioner” runt om i världen.

Mohammad Mosaddegh

Varför störtades Mosaddegh?

Det huvudsakliga motivet för statskuppen var västerländsk oro över Irans beslut att nationalisera sina naturresurser. Sedan början av 1900-talet hade Storbritannien upprätthållit ett monopol över Irans oljeindustri genom det anglo-iranska oljebolaget (AIOC) och erbjöd Teheran endast en minimal andel av vinsten.

Mosaddeghs regering sökte rättvisare villkor men mötte ett hårt brittiskt motstånd.

AIOC, ökänd för brutna löften om infrastruktur och för en brutal behandling av iranska arbetare, vägrade att förhandla. Som svar röstade det iranska parlamentet för att nationalisera oljeindustrin och utvisa utländska chefer och manipulatörer.

London svarade med ekonomiska sanktioner, beslagtagna tankfartyg som transporterade iransk olja och betraktade till och med en militär intervention i sydvästra Iran.

I slutändan beslutade brittiska och amerikanska underrättelsebyråer om ”regimförändring”, med hjälp av dolda nätverk som ursprungligen hade byggts upp för att motverka sovjetiskt inflytande.

Deras officiella motivering, att Mosaddegh lutade sig mot Moskva, speglade samma förevändning de använde för att ockupera det neutrala Iran under andra världskriget.

I stället för att behandla Teheran som en likvärdig partner med rättigheter för sin handel, såg Washington och London Iran som en simpel ekonomisk koloni. De fruktade också att Irans nationalisering kunde inspirera andra nationer att bryta sig loss från exploaterande fördrag som skulle hota västerländsk dominans.

Media manipulation

Kuppen genomfördes inte bara på marken utan också genom mediernas psykologiska krigföring.

BBC: s persiska agentur, som arbetade nära med den brittiska ambassaden, spridde propaganda som syftade till att vända iranier mot regeringen och nationaliseringen. Diplomatisk korrespondens avslöjar en nedlåtande syn på iranier som ”analfabeter” och lättlurade.

Brittiska tjänstemän instruerade BBC att utmåla nationaliseringen som ett ”ekonomiskt självmord” och insisterade på att AIOC var en välvillig arbetsgivare, uppgifter som de iranska arbetarna dementerade själva under sändningarna. Lyssnarna utmanade öppet Londons hyckleri och frågade varför Storbritannien kunde nationalisera sitt kol och stål medan de brännmärkte Irans nationalisering som olaglig.

För att fabricera dissidenter sände BBC ”iranska” röster som motsatte sig nationalisering. Men dessa visade sig i stället vara brittiska medborgare. Samtidigt uttalade USA ett förakt mot Mosaddegh och utmålade han som en diktator ”som Hitler eller Stalin” och applåderade Shahens återkomst som en seger för stabilitet.

Konsekvenser av kuppen

Genom att störta Mosaddegh avslöjade USA och Storbritannien samtidigt att deras pompösa värderingar av demokrati och självbestämmande i själva verket var tomma ord. Den påtvingade diktaturen i Teheran utsådde en djup förbittring bland iranier och kulminerade med 1979:s revolution under ledning av Imam Khomeini.

När iranska studenter senare samma år tog över USA-ambassaden, ett veritabelt spionnäste (för CIA) i Iran, motiverade de aktionen med rädsla för en ny utländsk intervention, en misstänksamhet bekräftad av hemlighetsstämplade dokument som påträffades på ambassaden.

Krisen blev ett dödligt slag för USA:s president Jimmy Carters omval, sett i Teheran som en symbolisk vedergällning för statskuppen 1953 [se not nedan].

USA:s politik gentemot Iran har sedan dess förblivit fientlig: vägrar att erkänna valda regeringar, stöder anti-iranska terrorkulter, sponsrar hemliga operationer, inför sanktioner och fryser miljarder av iranska tillgångar.

När Jimmy Carter den 25 april 1980 trodde att det var en enkel sak att återta ambassaden i Teheran. I dag går Donald Trump i samma tankar, men med skillnaden att han tror sig ha en överstatlig rätt att gripa Venezuelas president Nicolas Maduro och har mobiliserat 4000 ur marinkåren, flyg och helikoptrar framför den venezuelanska kusten i Karibien. Vad är gemensamt mellan Iran-Venezuela? Några av världens största gas- och oljereserver. Det, och ingenting annat är vad USA igår och i dag var, respektive är ute efter. Då liksom nu blev det ett militärt fiasko. I Venezuela väntar 4,5 miljoner enheter ur Folkmilisen på Trumps marinsoldater.

Förnekande och revisionism

Trots offentliggjorda CIA-filer som bekräftar USA:s och Storbritanniens engagemang i kuppen mot den demokratiskt valda regeringen i Teheran, kvarstår historierevisionistiska utsagor.

Exilmonarkistiska-, nykonservativa kretsar och aktörer av olika slag har försökt att skriva om statskuppen 1953 som en ”intern iransk tvist”, eller framställer Mosaddegh som en diktator.

Andra har försökt att bagatellisera den utländska rollen eller överdriva interna engagemang, med målet att skriva om den politiska dagordningen och ställa den mot det nationellt suveräna Iran.

Bland framstående historierevisionister hittar vi tidigare Pahlavi-diplomaten Darioush Bayandor och författare som Abbas Milani, Amir Taheri och Ray Takeyh, ofta kopplade till institutioner som WINEP och Gatestone Institute. Tidigare USA-sändebudet Brian Hook upprepade till och med påståendet om att USA inte hade någon roll i statskuppen 1953.

Propagandamedier, understödda av väst som Radio Farda, BBC Persian, Iran International och DW Persian fortsätter att driva dessa berättelser och det ekar samma förakt för den iranska allmänna opinionen som uttrycktes av aktörerna under 1950-talet.

Till och med idag är många brittiska tjänstemän ovilliga att erkänna MI6: s roll, även om röster som den tidigare utrikesministern David Owen har uppmanat London att äntligen prata ur skägget.

`Regime Change Project´ fortsätter

Krigshökarna i USA och andra västländer förespråkar fortfarande öppet den så kallade ”regimförändringen” i Islamiska republiken Iran medan de förnekar dokumenterat spionage och sabotage.

Det senaste 12-dagars kriget mot Iran av den israeliska regimen, med USA:s stöd, representerade det senaste försöket att destabilisera landet genom militär aggression och åstadkomma ”regimförändring.”

Sedan han kom tillbaka till makten 2022, har Netanyahu aggressivt drivit på för ”regimförändring” i Iran. I en intervju i juni 2025 med Fox News föreslog han att Israels militära aktioner skulle kunna åstadkomma en kollaps av Iran, som han karakteriserade som ”mycket svag”.

Trump -administrationen, som var engagerad i indirekt kärnkraftsdiplomati med Iran vid den tiden, gav både öppet och hemligt stöd till den israeliska regimen i sin aggression mot Iran.

Under 12-dagars kriget genomförde USA oprovocerade bombningar av Irans fredliga kärnkraftsanläggningar, vilket de inte gjorde någon hemlighet av att det var ett projekt med hjälp av och stött av krigshökarna i Washington.

Trumps hot mot att mörda Irans högsta ledarskap var en annan tydlig indikation på att 12-dagars kriget var ett projekt som planerades i Washington för att utlösa en kollaps av iranska regeringen.

Européerna var också djupt involverade, vilket intygades av anmärkningar från den tyska kanslern, som försvarade den kriminella aggressionen och medgav att det var ”smutsigt arbete som Israel gör för oss alla”.

Det underliggande målet sedan 1953 står i dag klart: att införa en kompatibel regering som skulle avskaffa Iran från dess militära, tekniska och ekonomiska oberoende och återintegrera det i ramen för västerländsk dominans som påminner om före eran innan 1979.

Att uppnå denna förskjutning skulle lämna USA och Israel ge det obestridda inflytandet över energiresursernas rutter, militär dynamik och kritiska strategiska passager i hela regionen och inte lämna kvar någon betydande utmanare på fältet”.

Översättning: Dick E.

Källa: https://www.presstv.ir/Detail/2025/08/19/753368/72-years-western-regime-change-project-iran-1953-coup-1979-post-failed-plots

 

Wikipedia och Jimmy Carters misslyckade `Operation Eagle Claw´:

Efter att förhandlingarna brutit samman gjorde amerikansk militär ett misslyckat försök att befria gisslan i Operation Eagle Claw den 24 april 1980, vilken resulterade i att en helikopter RH-53D och två C-130 transportplan havererade och åtta amerikanska militärer och en civil iranier dog. Krisen slutade då Alger-avtalet slöts i Algeriet den 19 januari 1981. Gisslan släpptes formellt fritt dagen därpå, bara några minuter efter att Ronald Reagan tillträdde som USA:s president.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gisslankrisen_i_Iran