Svenska delegationen från ”MARCH TO GAZA” nådde inte fram, men ger inte upp

 

Video: https://dai.ly/k2upm72IvCTpcHDiKT6
Lägg inte munkavel på palestinier i Sverige och kom inte till Odenplan, räddhågsna politiker om ni inte vågar stå för det ni säger, var budskapet från de fyra från Egypten hemkomna modiga kvinnorna. FOTO: DICK E.

Svenska delegationen från ”MARCH TO GAZA” nådde inte fram men ger inte upp

Av Dick Emanuelsson 

Tillbaka på Odenplan hälsar Sofia Johansson miljöpartisten Daniel Helldén:

– Jag märkte två stycken väldigt underliga saker som hände här i Stockholm förra veckan. Däribland en politiker som ångrade att han var här med oss (den 14 juni). Du har inga genuina intentioner. Du har inte här att göra. Vi kan klara det utan dina falska sympatier.

Och en känga fick också Oxfam och etablissemangets arrangörer den 17 juni:

– Oxfam, som har rapporterat om Svälten sedan Dag 1, och tycker att (först) efter nästan 20 månader att det är bra att ”Dra den Röda Linjen för Gaza”, men att man inte får nämna Palestina, det tycker jag är väldigt konstigt. Att inte kunna säga ”From the river to the Sea”, och lägga munkavel på Palestinier i Sverige, det gör man inte!

Sami Suliman: ”Antalet mördade palestinier i Gaza stiger varje dag!
Video: https://dai.ly/x9lrfg2

 ”Deras rättigheter är våra skyldigheter”! Hassan Al-Hasnawi (Amnesty International): Video: https://dai.ly/k3H60m0HreNogxDiKTa

 

ODENPLAN / 2025-06-21 / Hundratals, om inte tusentals människor från hela världen anlände till Egypten i mitten av juni för att inleda karavanen i Sinaiöknen vad de kallade för ”March to Gaza”. Målsättningen var att visa de 2,3 miljonerna instängda palestinierna att de inte är ensamma och övergivna utan att världens folk står med dem. Samtidigt var det en politisk markering inför folkmordets arkitekter och bödlar att alla dess brott registreras och kommer att utkrävas rättvisa och straff.

Det var fyra bestämda kvinnor som äntrade ”Flaket” i lördags på Odenplan och berättade om sina upplevelser i Egypten inför ett tusental stockholmare som, trots att det var för Svenne den nästan heliga Midsommardagen ute i skärgården eller på landet, hade slutit upp för att inte låta den sionistiska lobbyn i Sverige känna skadeglädje. Det blev därför den 81:a lördagen av oavbrutna demonstrationen organiserad av den Palestinska Arbetsgruppen i Stockholm sedan oktober 2023.

Anna Fransson, en av de fyra i Egypten på Odenplan. FOTO: DICK E.

Anna Fransson: Kairos maskopi

– Vi står här idag, stärkta, arga, men också beslutsamma. Vi reste till Egypten för att nå Gaza, men också för att sätta press på Israel och på världssamfundet. Vi försökte nå Gaza till fots, via sjön, via båt och via en stor bilkonvoj. Men vi tilläts inte passera. Den egyptiska regimen visade tydligt att den står i maskopi med västvärldens tystnad. En del av det maktapparat som backar upp en folkmördarstat. Men det egyptiska folket står för Palestina, precis som vi med det svenska folket.

– Trots att vår marsch var fredlig och laglig, behandlades vi där som brottslingar. Vi blev förföljda, deporterade, fråntagna våra pass. Vissa av oss blev utsatta för våld. Många i vår delegation klarade oss, för vi höll våra keffes gömda – våra Palestinaflaggor, nedpackade i våra väskor. Vi låtsades vara turister i en militariserad stat vi helst inte vill stödja. Vi viskade ”Free Palestine”, när vi inte kunde skrika det.

– Det säger något om rädslan dessa regimer har för solidaritet. Varför annars stoppa en fredlig marsch? De vet att vi är många. Det spelar ingen roll vilka hinder de lägger i vår väg. Vi kommer fortsätta och vi kommer, inte bara på det här sättet, hitta tusen andra sätt att nå fram till Gaza, sa Anna Fransson och lämnade mikrofonen till:

Vänsterns och palestinarörelsens riksdagsledamot, Lorena Delgado Varas som inte hukar när den sionistiska lobbyn laddar om. Dessvärre fick hon inget stöd när hon som bäst behövde det av sin partiledning. FOTO: DICK E.

Lorena Delgado: Övergivna patienter i Kairo

– Några av oss mötte människor från Gaza på sjukhus och mottagningar i Kairo. Patienter som tagits dit av Världshälsoorganisationen (WHO), men sedan övergetts. Barn och vuxna utan ben, utan armar, utan vård, utan hjälpmedel. Cancerpatienter som väntat i månader på behandling. Barn utan skolgång under folkmordet i Gaza och fortfarande utan skolgång i Egypten.

– Vi mötte palestinier som suttit fängslade i israeliska fängelser i årtionden. Nu fast i Egypten, förbjudna att återvända hem. De berättade om tortyr, övergrepp, kidnappningar. Men deras största oro är de som är kvar. De bad oss; ”snälla prata om de palestinska kidnappade barnen”! Deras största dröm, att få återvända, oavsett om hela Palestina ligger i ruiner, så vill de tillbaks till Gaza.

– Vi kom hem samlade, vi kom hem stärkta och vår marsch fortsätter här med er. Det här är bara första upplagan av ”MARSCH TO GAZA”. Vi kommer att segla, vi kommer att demonstrera, vi kommer att marschera tills Palestina blir fritt från blockad, ockupation, apartheid, folkmord.

– Först ska vi befria Palestina och därefter ska vi befria världen. Länge, leve Palestina! slutade riksdagsledamoten som sparkades ut från sin riksdagsgrupp av sin partistyrelse på grund av sin konsekventa hållning mot folkmordet och för Palestina. Undfallenheten från partiledningen inför det Judiska Centralrådet och dess ursäkt till detta och den Svenska Kommittén mot Antisemitism, en medial grundbult i den svenska sionistiska lobbyn för folkmördarstaten, är inte bara pinsam, den är en politisk häpnadsväckande händelse som har väckt revoltkänslor bland partiets gräsrotsmedlemmar.

Och på det temat talade Sofia Johansson:

Sofia Johansson, tagen som de övriga tre efter resan till Egypten, men full av stridskraft mot folkmordet och moraliskt förfallna politiker. FOTO: DICK E.

Politiker som förlorade all moral och respekt

– Jag ville komma hit (till Odenplan) när vi var där nere. För när vi satt på våra hotell var vi rädda för att gå utanför dörren. Vi var rädda att träffa varandra, vi var i smågrupper. Och vi var rädda för att prata.

– Däremot så märkte jag två stycken väldigt underliga saker som hände här i Stockholm förra veckan. Däribland en politiker som ångrar att han var här med oss. Jag vill säga till den politiker som vill stå på denna scen och tycker att det är lämpligt att nämna 7 oktober, nästan två år in på ett folkmord; ”Du har inga genuina intentioner. Du har inte här att göra. Vi kan klara det utav dina falska sympatier”!

– Den andra saken, Oxfam, som har rapporterat om Svälten sedan Dag 1. Och tycker att efter nästan 20 månader att det är bra att ”Dra den Röda Linjen för Gaza”, men att man inte får nämna ”Palestina” [¡SIC!], tycker jag, är väldigt konstigt. Att inte kunna säga ”From the river to the Sea”, och lägga munkavel på palestinier i Sverige, det gör man inte!

– Vi satt där nere och var förbannade och kunde inte skrika så jag gör det här idag! dundrade Sofia Johansson och möttes av lördagens starkaste applåder mot en opportunism och falsk solidaritet som miljöpartiets språkrör och riksdagsman Daniel Helldén visade genom sin ursäkt till den Svenska Kommittén mot Antisemitism, för sitt deltagande på Odenplan den 14 juni 2025.

Den andra kängan som Johansson utdelade var mot arrangörerna för Manifestationen arrangerad av ”etablissemanget”, bland dem det av stater finansierade Oxfam och det antikommunistiska Centret som skamfullt har tagit namnet av den i Sverige skjutne statsministern, som inte backade för att sätta sig ned och prata med ALLA för Fred och Nedrustning. Därför hatades han av folkens fiender.

Helldéns agerande röner inget annat än förakt, och ingen kommer längre att ens hysa respekt inför den ursäkt han gav till den sionistiska lobbyns aktörer i Sverige.

Sara Skogsberg, outtröttlig i solidariteten med Palestina. FOTO: DICK E.

Sara Skogsberg: ”ledstjärna och hjältar”

– Den inställningen (som Sofia gav uttryck för) kände vi där. Vi var faktiskt bakbundna av en militärregim. Men vi vill tacka er för ert stöd i en hopplös situation. Den starka militära kraft som sattes in för att stoppa oss talar högt om Egyptens köpta och medskyldiga regim. Men jag kan vittna om att det egyptiska folket är starka i sin solidaritet med sina bröder och systrar som lider och utplånas. Men kom ihåg, de lever i det förtryck vi fick smaka på.

– De är inte fria att uttala sin mening eller uttala sitt stöd. Min vän Sofia konstaterade att egentligen är den palestinska befolkningen det enda folket som verkligen är fritt. De har vägrat sälja sin folksjäl och sin längtan efter frihet. De är vår ledstjärna och våra hjältar.

– Vi kom inte fram till vårt mål, men vi har visat världen vår hängivna kamp. Med risk för egen säkerhet gick vi dit och vi ger inte upp. Kampen fortsätter! Befria Palestina!

Och Lorena fyllde på:

– Vi behöver eskalera våra aktioner. Alla aktioner är välkomna. Vi behöver verkligen få fler och fler att engagera sig i Palestina och med oss. Det är barn som står med obehandlade sår i Egypten. De behöver vårt stöd. Vi behöver få dem hit till Sverige. Nu! Vi behöver få patienter från Gaza till Sverige. Vi kan inte lämna dem och dö i Egypten!