Sakkunnigutlåtande
260301
Inledning
Jag heter Hansalbin Sältenberg och jag är
antisemitism- och rasismforskare. År 2022 disputerade jag vid Lunds universitet
på doktorsavhandlingen Anti-Jewish Racism: Exploring the Swedish Racial Regime.
Jag har även gett ut den svenska boken Rasism mot judar – ett utforskande av
den svenska rasregimen (Atlas, 2025) och varit redaktör för antologin
Antirasismer och antirasister – realistiska utopier, spänningar och
vardagserfarenheter (Atlas, 2024). Under perioden 2024–2026 har jag varit
anställd vid Lunds universitet för att samordna det nationella
forskningsnätverket ”En ny generation antisemitismforskare”, finansierat av
Vetenskapsrådet. På sociologiska institutionen i Lund har jag även koordinerat
forskarnätverket “Antisemitism, Islamophobia, Free Speech, and Conviviality”. I
dagsläget arbetar jag som postdoktoral forskare vid Centre for Research on
Ethnic Relations and Nationalism vid Helsingfors universitet. Jag är även
redaktör för en kommande engelskspråkig vetenskaplig antologi om antisemitism,
med arbetstiteln Antisemitism and Other Racisms: Beyond Polarization and
Instrumentalization. Antologin har sitt ursprung i en konferens med samma namn
om jag arrangerade i Lund i april 2025 och som samlade 50 forskare från elva
länder. Jag har varit inbjuden till flera universitet i Sverige och Norden för
att prata om min forskning och jag för regelbundet samtal med andra
antisemitism- och rasismforskare i Norden, övriga Europa och USA.
Jag har av advokat Linus Gardell blivit
ombedd att skriva ett utlåtande om förundersökningen mot Sami Suliman. Jag har
fått ta del av förundersökningsrapporten, inklusive en inspelning av det tal
som Sami Suliman höll den 12 april 2025 på Odenplan i Stockholm. Jag har i
arbetet med detta utlåtande läst förundersökningen, i synnerhet förhöret med
Sami Suliman, utlåtandet från Christer Matsson och förhöret med Christer
Mattson, liksom lyssnat på inspelningen av Sami Sulimans tal.
Linus Gardell har bett mig svara på
frågan om Sami Sulimans tal är att betrakta som antisemitiskt eller om det går
att tolka på något annat sätt. Han har även bett mig kommentera Christer
Mattssons utlåtande. Nedan ger jag först min analys av talet. Därefter
kommenterar jag Christer Mattsons utlåtande. Sist presenterar jag min
sammanvägda bedömning.
Analys av talet
I inspelningen av talet syns Sami Suliman
tala utan synligt manus, vilket ger intrycket att det sker relativt
improviserat, något han också bekräftar i förhör. Talet äger rum på en
solidaritetsdemonstration med Palestina i protest mot Israels krig i Gaza. På
videon syns många palestinska flaggor i bild. Talet bör således förstås mot
bakgrund av kriget i Gaza, liksom den offentliga debatten i Sverige om kriget
och proteströrelsen mot kriget.
I sitt tal börjar Sali Suliman med att
konstatera att det finns många personer som är förbannade över kriget och att
människor dödas i Gaza. Han kritiserar att det trots detta dödande finns
personer som stöder kriget, bland annat Ungerns premiärminister Viktor Orbán.
Att Suliman fördömer just Orbán är i sammanhanget relevant, eftersom Orbán är
internationellt ökänd för sin antisemitiska kampanj mot filantropen Georges Soros
(Guardian, 2020). Vidare kritiserar Suliman massmedias rapportering, som han
menar i stället för att fokusera på lidandet i Gaza rapporterar om i hans tycke
osakliga anklagelser om antisemitism i Sverige. Som exempel på detta nämner han
att Aron Verständig, ordförande för Judiska Centralrådet, har anmält
riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas för hets mot folkgrupp. Det bör
observeras att åklagaren senare beslutade att inte inleda någon förundersökning
mot Delgado Varas (ETC, 22 april 2025). Suliman kritiserar Verständigs agerande
och menar att han i rollen som ordförande för judiska församlingen i Stockholm
agerat otillbörligt och att många är rädda för honom. Detta kan ses mot
bakgrund av att medlemmar i församlingen offentligt (i Expressen och Judisk Krönika)
har kritiserat församlingsledningen för mobbning mot de som uttrycker avvikande
åsikter om kriget i Gaza (Gerson et al., 2023; Rajs [inget datum]).
Suliman fortsätter talet med att säga att
han ”av slumpen” insåg på att det finns en annan person som också heter Aron
och som agerar på ett sätt som Suliman menar är islamofobiskt: komikern och
debattören Aron Flam. Vidare berättar Suliman att han genom att googla insåg
att det finns en tredje person med samma förnamn, Vänsterpartiets tidigare
partisekreterare Aron Etzler, vars agerande i offentliga diskussioner om
antisemitism Suliman kritiserar. Suliman menar att det som dessa tre personer
med förnamnet Aron har gemensamt är att de är ”sionister” och att de besitter
mycket makt. Han menar vidare att de sprider hat mot muslimer, påstår att
muslimer hatar judar, vilket Suliman understryker inte stämmer och lyfter upp
att det finns judar som går i demonstrationerna mot kriget i Gaza.
Efter att ha lyssnat på talet och läst
förhöret får jag intrycket att Sami Suliman tyckte det var en komisk
omständighet att de personer vars ageranden och ställningstaganden i den
offentliga debatten han kritiserar delar förnamn. Det framgår också i förhöret
att han är medveten om att en av de han nämnde, Aron Etzler, saknar judisk
bakgrund. Jag konstaterar även att Etzler avböjt att medverka i utredningen. I
förhöret framgår det att Suliman betraktar ”Aron” som ett svenskt namn, medan
han berättar att namnet ”Haron” existerar på hebreiska och arabiska och bärs av
en släkting till honom. Således bör hans omnämnande i talet av dessa personer
rimligen ses som ett uttryck för kritik mot deras politiska ställningstaganden
och ageranden i den offentliga debatten, inte som hat mot deras etnicitet eller
religion.
De personer med förnamnet Aron som
Suliman refererar till (Verständig, Flam och Etzler) är alla tre offentliga
personer som har tagit plats i den offentliga debatten i relation till Israels
krig i Gaza och diskussioner om antisemitism i kölvattnet till detta. Det kan
inte anses antisemitiskt att kritisera personer för deras politiska
ställningstaganden och ageranden, även om de delar samma förnamn. Mig
veterligen finns det inget belägg i antisemitismforskningen för att namnet Aron
skulle fungera som ett ersättningsord för judar.
Jag observerar också att Suliman i sitt
tal och i förhöret gör en analytisk åtskillnad mellan judar som grupp och de
personer han benämner som sionister. Detta innebär att han tycks mena, vilket
är empiriskt korrekt, att man kan ha en sionistisk ideologi, liksom en
anti-sionistisk ideologi, oavsett etnisk och religiös tillhörighet. Vidare har
otaliga forskare och offentliga intellektuella har understrukit just att man
inte bör sammanblanda gruppen judar med den israeliska staten (se exempelvis
Pappé, 2025; Baddiel, 2024), en sammanblandning som Sami Suliman inte heller
gör sig skyldig till. Därmed kan det inte konstateras att Samu Suliman i sitt
tal ger uttryck för hets eller missaktning mot judar som grupp.
Kommentar på Christer Mattsons utlåtande
Christer Mattson menar i sin utlåtande
att Sami Sulimans tal är en ”explicit antisemitisk utsaga”. För detta anför han
tre argument. Först sin egen beskrivning av vad antisemitism är, vilket han
menar Sulimans tal är ett exempel på. Därefter resonerar han kring begreppet
”isrealiserad antisemitism ”och idén om den ”kollektiva juden”. Slutligen gör
han en kommentar om förnamnet Aron.
Mattson menar i sitt utlåtande att
antisemitism kretsar kring föreställningar om judisk makt, ondska och subversivitet.
Även om vi godtar denna definition – som kan debatteras, nyanseras och
kompliceras – så innebär det ett analytiskt felslut att kritik mot personer för
att de besitter makt automatiskt innebär antisemitism om dessa personer är
judar. Det är rimligt att medge att personer som verkar i offentligheten
besitter någon form av makt i kraft av sin tyngd som offentliga debattörer. Att
kritisera hur offentliga debattörer använder sin makt kan inte betraktas som
antisemitiskt utan snarare en del av ett demokratiskt samtal, även om
föreställningar om judiska konspirationer är en del av ett antisemitiskt
tankegods. Vidare blir jag förvånad när Mattson i sitt utlåtande skriver att
Suliman gör judar till en homogen grupp, när Suliman bokstavligen ger uttryck för
motsatsen i talet, genom att understryka att hans tal inte handlar om hat mot
judar samt att judar deltar på demonstrationerna i protest mot kriget i Gaza.
Mattson resonerar kring begreppen
”israeliserad antisemitism” och ”den kollektiva juden”. Jag invänder helt mot
Mattsons resonemang här, eftersom dessa begrepp är mycket politiserade,
kontroversiella och saknar analytisk stringens. Många forskare har kritiserat
begreppet ”israeliserad” (eller ”Israel-härledd”) antisemitism eftersom
begreppet inte förmår göra åtskillnad mellan kritik mot den israeliska staten
och hat mot judar som grupp (Beinart, 2025; Yuval-Davis, 2020). Begreppet
”kollektiv jude” tycks ursprungligen ha myntats av den före detta
folkpartiledaren Per Ahlmark och senare plockats upp av andra debattörer samt
en del forskare. Begreppet har kritiserats för att sammanblanda den israeliska
staten med judar som grupp och för att surra fast den israeliska staten vid en
offerposition där kritik mot staten definitionsmässig anses antisemitisk (Lerman,
2022; Klug, 2003). Jag konstaterar att inte heller Mattson i sitt utlåtande gör
någon åtskillnad mellan kritik av staten Israel och hat mot judar utan i
praktiken sammanblandar sionismen som politisk ideologi. För egen del menar jag
att antisemitism visserligen kan ta sig uttryck som mot hat mot staten Israel,
men det är inte intellektuellt hederligt att påstå att all sådan kritik
automatiskt är antisemitisk. Tvärtom finns det en lång judisk tradition som
identifierar sig som antisionistisk och som är mer framträdande i vissa
nationella kontexter, bland annat i USA (se exempelvis Lentin, 2025; Rosenberg,
2024; Klein, 2023; Butler, 2012).
Till sist menar Mattson att Sulimans
användning av förnamnet ”Aron” i talet är antisemitiskt, med hänvisning till
att den bibliske Moses bror bar detta namn, samt att Nazityskland tvingade
judiska män att registrera sig med namnet Israel. Denna sammankoppling mellan
Sulimans tal, Moses bror och nazismen ter sig för mig mycket märklig och
ovetenskaplig.
I relation till utlåtandet konstaterar
jag även att Mattson väljer att helt avstå från att sätta talet i sin
samhällskontext, det vill säga i relation till kriget i Gaza, som ju
demonstrationen där Suliman talade var en protest emot. Jag finner detta
anmärkningsvärt. I stället för att lyfta möjligheten att Sulimans kritik mot
”sionister” gäller just personer som stöder kriget i Gaza oavsett etnisk och
religiös tillhörighet, väljer Mattson att tolka det som att Suliman med
begreppet ”sionister” egentligen avser judar som grupp, trots att Suliman gör
gällande motsatsen i sitt tal. Vad som föranleder Mattson att dra den
slutsatsen är oklart.
Sammanvägd bedömning
Efter att ha analyserat Sami Sulimans tal och tagit del av förundersökningen i övrigt kan jag som forskare inte se att Sulimans tal ger uttryck för hat eller missaktning som judar som grupp. I talet uttrycker Suliman ilska över kriget i Gaza, att människor dödas, och över den offentliga debatten i Sverige som han menar är snedvriden. Han kritiserar personer som han menar besitter makt i den offentliga debatten och han gör sig lustig över att dessa bär samma förnamn. I förhöret med Suliman framkommer det att han betraktar detta förnamn som svenskt, inte judiskt. I talet gör Suliman också uttryckligen åtskillnad mellan judar som grupp och personer som stöder Israels krigsföring.
Helsingfors, den 1 mars 2026
Hansalbin Sältenberg
Referenser
Baddiel, David (2024). Judar räknas inte: hur identitetspolitiken svek en särskild identitet.
Första upplagan Stockholm: Polaris
Beinart, Peter (2025). Being Jewish after the destruction of Gaza. London: Atlantic Books
Butler,
Judith (2012). Parting ways: Jewishness and the critique of Zionism. New York: Columbia University Press
ETC, 2025, den 22 april. ”Ingen
förundersökning inleds mot V-topp”. Hämtad den 24
februari 2026 från https://www.etc.se/inrikes/ingen-foerundersoekning-inleds-mot-v-topp
Gersson, Isak. et al. 2023, den 17 november. ”Röster för fred i och utanför Israel
har börjat vackla”. Expressen. Hämtad den 24 februari 2026 på https://www.expressen.se/kultur/varfor-stottar-judiska--forsamlingen-netanyahu/
Guardian, 2020, den 5
december. ”George Soros: Orbán turns to familiar scapegoat as Hungary rows with
EU”. Hämtad den 24 februari 2026 från https://www.theguardian.com/world/2020/dec/05/george-soros-orban-turns-to-familiar- scapegoat-as-hungary-rows-with-eu
Klein, Naomi (2023). Doppelgänger: en färd genom spegelvärlden. Stockholm:
Ordfront Klug, Brian. (2003). The collective Jew: Israel and the new antisemitism.
Patterns of Prejudice, 37(2).
Lerman, Anthony. (2022). Whatever
happened to antisemitism?: Redefinition and the myth of the “collective Jew”.
Pluto Press.
Lentin, Alana (2025). The New Racial Regime:
Recalibrations of White Supremacy. Pluto Press. Pappé, Ilan (2025). Israel
on the Brink. Oneworld Publications
Rajs,
Hanna. [inget datum]. ”Är det så här vi vill
ha det?”. Judisk Krönika. Hämtad den 24
februari 2026 från https://judiskkronika.se/ar-det-sa-har-vi-vill-ha-det/
Rosenberg, Göran (2024). Det förlorade landet:
Israel - en personlig historia. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
Yuval-Davis,
Nira (2020). "Introduction to ‘Antisemitism, Anti-Racism and
Zionism." Feminist Review
126 (2020): 173-177.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar