söndag 22 juni 2025
 |
| Vem hindrar den dödfödda idén om en Tvåstatslösning? Fråga Daniella Weiss. Video: https://vimeo.com/1095435675 |
Det sionistiska Israels Gudmoder; ”Vi kommer att kämpa som vi kämpar nu i Gaza”
Hon är Folkmordet förkroppsligat. DANIELLA WEISS de sionistiska bosättarnas iskalla, känslokalla ”Gudmoder”, med far från USA och mor från Polen, precis som Netanyahus bakgrund. Hon talar bara om en ”Enstats-lösning”. De som inte accepterar ETT Israel ”kommer att försvinna”.
Och staten Israel ska sträcka sig från Libanon i norr via Syrien, Irak, Saudiarabien, Jordanien och till Nilen i Egypten. Netanyahu och Sio-naziregimen i Tel viv har inlett kriget och är en bit på väg. Med sin dräng Donald Trump som bisittare.
D.E.
Av Yama Wolasmal, 2025-05-20
· Tycker du att det är rättvist att säga till palestinier som har bott här i århundraden att flytta någon annanstans, medan judiska bosättare kan komma hit från Ukraina, Danmark eller USA?
– När man talar om att Eros har varit här i många år, glömmer jag inte det faktum att vi tvingades lämna vårt hemland för 2 000 år sedan. Vi tvingades.
· Men ni evakuerades inte av palestinierna? Så varför måste de betala priset?
– Palestinier är en påhittad nation. De kom hit från Saudiarabien, från Egypten, från Libanon, från Syrien, från alla arabiska länder. Löftet var från Eufrat, ända till Egyptens flod, ända till Nilen.
· Din dröm är att etablera en judisk nation som sträcker sig från Irak, genom Syrien, Jordanien, Libanon, hela vägen till Egypten?
– Ja.
· Det du säger kommer att göra många människor arga, att Israel faktiskt borde ta över alla dessa länder i Mellanöstern.
– Jag tycker inte att det är bra att ljuga om vår tro. Jag tror att när folk går in i omvägar och säger: ”Just nu har vi det här och vi är väldigt nöjda med det här och det här räcker”. Det är inte mitt sätt att tänka. Om jag tar min telefon nu kan jag försäkra dig om att hundratals judiska familjer kommer att flytta idag, omedelbart med barnen, till Gazaområdet och de kommer inte att fråga vilka villkoren är.
· Vad ska de 2,3 miljoner palestinierna göra? Vart ska de ta vägen?
– Till världen. Palestinierna som bor i Gaza har ingen rätt att stanna i Gaza.
· När du som mamma, mormor, gammelmormor ser bilderna från Gaza, vad tänker du på?
– Mitt sinne, mitt hjärta är fyllt av en sak; av min nations lidande.
· Du känner ingenting när du ser bilderna från Gaza?
– Jag känner ingenting. Skärmen visar: Mina ögon är fulla. Vi kommer att kämpa som vi kämpar nu i Gaza. Och de som inte accepterar israelisk suveränitet i Israels land kommer att försvinna.
· Så det kommer inte att finnas någon suverän, oberoende palestinsk stat i detta land?
– Aldrig, aldrig, aldrig kommer det någonsin att finnas en palestinsk eller någon annan oberoende stat i Israels land förutom den judiska staten.
 |
”De gick över den Röda Linjen”, skriver nyhetskanalen RT på sin portal. Och Iran lovar att besvara den oprovocerade krigsförklaringen genom att attackera de platser där USA:s kärnvapen är placerade samt blockera Hormuzsundet. Ta en valium, Svensson, när bensinpriset skenar. |
Västvärldens vårdslösa militarisering och den nya internationella ordningen
”I grund och botten innebär upprustningen av de europeiska NATO-länderna en ännu intensivare påtvingad press i Europa, till nackdel för deras egna folks mänskliga utveckling av den destruktiva nihilistiska visionen hos den amerikanska och europeiska eliten.
Av Stephen Sefton*, 22 juni 2025
Israels och dess amerikanska och europeiska beskyddares oprovocerade kriminella aggression mot Islamiska republiken Iran, är ett rovlystet krig mot majoriteten av världens nationers rätt till suveränitet och deras folks självbestämmande. Naturligtvis är det först och främst ett existentiellt krig för Islamiska republiken Iran, men för majoriteten av världens nationer och folk är det, som andra har observerat, ett civilisationernas krig som kommer att avgöra deras verkliga oberoende från västerländskt styre. Ur en annan synvinkel är det också konfrontationen mellan en vision som betonar positiv solidaritet och samarbete som främjar världens folks mänskliga utveckling och den nihilistiska girigheten hos västerländska eliter som vill hamstra världens rikedomar för sin egen vinning.
Ur de nordamerikanska och europeiska eliternas perspektiv hotar den nya världsordningen som utvecklas deras sedvanliga politiskt-militära dominans och deras efterföljande neokoloniala ekonomiska kontroll baserad på århundraden av hänsynslös imperialistisk aggression. De trodde att deras politiskt-militära och socioekonomiska system alltid skulle kunna upprätthålla de enorma orättvisa ekonomiska fördelar som deras historiska brott med folkmord, erövring och slaveri gett. De började också tro på sin egen propaganda att det inte finns något alternativ till den nyliberala kapitalismens modell och deras länders därav följande dominans över det internationella finanssystemet.
FÖR DE VÄSTERLÄNDSKA eliterna är deras krig mot Iran ytterligare en satsning på att återupprätta sin politiskt-militära överlägsenhet eller kanske säkra en starkare position för att nå ett nytt geostrategiskt avtal med Kina och Ryssland. Västvärldens strategiska nederlag i Ukraina har genererat en politisk och ekonomisk reaktion från de västerländska härskande klasserna som prioriterar en ännu större militarisering av deras utrikespolitik. När det gäller Amerikas förenta stater har en försvarsbudget på 850 miljarder USD godkänts för 2025. Men i själva verket är det beloppet bara 45 % av det totala beloppet som är tillgängligt för militära utgifter 2025, vilket uppgår till totalt 1,9 biljoner USD.
Det amerikanska försvarsdepartementet har sex delkomponenter som kallas ”organ”. Den officiella källan USAspending.gov förklarar att ”Observera att utgifter för ett givet år inte är en delmängd av myndighetens förpliktelser för det året eftersom myndigheter kan betala ut medel relaterade till förpliktelser från tidigare år. Så amerikanska militärutgifter under ett givet år kan avsevärt överstiga det belopp som budgeterades av kongressen för samma år. Men generellt sett är även de amerikanska militärutgifterna som budgeterats för 2025 mer än dubbelt så stora som motsvarande utgifter för Ryssland och Kina tillsammans.”
När det gäller europeiska länder är deras militära utgifter liknande, eller kanske något högre än, Kinas och Rysslands sammanlagda utgifter. På grund av den kroniska ineffektiviteten och den utbredda korruptionen inom den amerikanska och europeiska militärindustrin är Rysslands militärindustriella produktion dock flera gånger högre än den samlade västvärldens produktion. Till exempel förväntar sig amerikanska vapenföretag att kunna producera 100 000 155 mm-projektiler per månad i slutet av 2025. Det västerländska konsultföretaget Bain har beräknat att Ryssland år 2024 producerade mer än 350 000 155 mm-projektiler per månad. Denna information ger ett visst sammanhang för den brådska med vilken NATO-länderna kommer att diskutera i Haag den 24 och 25 juni en möjlig årlig ökning av sina militära utgifter med 5 %.
DEN 4 MARS I ÅR FÖRKLARADE Europeiska kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen: ”Vi befinner oss i en era av upprustning. Och Europa är redo att kraftigt öka sina försvarsutgifter. Både för att möta den kortsiktiga brådskan att agera och för att stödja Ukraina, men också för att ta itu med det långsiktiga behovet av att ta ett mycket större ansvar för vår egen europeiska säkerhet... ReArm Europe skulle kunna mobilisera närmare 800 miljarder euro för ett säkert och motståndskraftigt Europa. Vi kommer att fortsätta att arbeta nära våra partners i Nato. Detta är ett ögonblick för Europa. Och vi är redo att kliva fram.”
Denna politisk-militära agenda koordineras noggrant av de kriminella västerländska antidemokratiska eliterna. Den 17 juni skrev Christine Lagarde, ordförande för Europeiska centralbanken, en artikel med titeln ”Europa och den globala eurons ögonblick”. Där argumenterar Lagarde för att europeiska regeringar bör utnyttja den internationella situationen för att stärka sin trovärdighet och sin ”hårda makt”:
”Europa genomgår ett stort skifte mot att återuppbygga sin hårda makt, vilket också bör bidra till att stärka det globala förtroendet för euron. ... Strategiska industrier, såsom grön teknik och försvar, bör stödjas genom samordnad EU-omfattande politik.”
Ingen valde Ursula von der Leyen eller Christine Lagarde. De är chiffer utvalda av de västerländska eliterna för att upprätthålla och samordna Europas underordnade position i förhållande till USA, som införts sedan slutet av andra världskriget. Nu, i detta historiska ögonblick, handlar det om att tilldela en funktionsfördelning, vilket låter Europa konfrontera Ryska Federationen, medan den amerikanska härskande klassen ägnar sig åt att utveckla sin aggression mot Kina. I grund och botten innebär upprustningen av de europeiska NATO-länderna en ännu intensivare påtvingad roll i Europa, till nackdel för deras egna folks mänskliga utveckling, av den destruktiva nihilistiska visionen hos den amerikanska och europeiska eliten.
Vid ett seminarium i Europaparlamentet i april förra året förklarade den grekiske ekonomen och tidigare ekonomiministern, Yanis Varoufakis: ”EU är nu ett fullfjädrat krigsprojekt – ett projekt som antingen kommer att försätta oss i permanent krig, eller så kommer det att ruinera oss ytterligare, eller förmodligen båda.” Yanis Varoufakis argumenterar att den skuldsättning som krävs för att garantera militära 77investeringar, förmodat för att vända avindustrialiseringen av deras respektive ekonomier, garanterar att Europa kommer att vara ”mindre säkert, mer ojämlikt, svagare”. I detta sammanhang agerar Storbritannien, Tyskland och Frankrike som medbrottslingar i det sionistiska folkmordet i Palestina, förstörelsen av Libanon och Syrien och Israels och den amerikanska regeringens uppenbara oprovocerade aggression mot Iran.
TILLSAMMANS MED PRESIDENT Trumps administration upprätthåller europeiska regeringar den uppenbara lögnen att de är oroliga för Irans kärnvapenprogram, när det är självklart att de strävar efter att störta den islamiska republiken Irans regering. Västerländska eliter har alltid behandlat den västasiatiska regionen som en utökad kolonialzon. Sedan slutet av andra världskriget 1945 har det kollektiva väst följt den regionala politiken hos amerikanska administrationer, från presidenterna Truman och Eisenhower till presidenterna Nixon och Carter. I januari 1980, efter den islamiska revolutionen i Iran och början av sovjetiskt militärt bistånd till försvar av Afghanistans legitima regering, förkunnade president Carter sin så kallade ”Carterdoktrinen”.
PRESIDENT CARTER SPECIFICERADE att ”Denna situation kräver noggrant tänkande, stadiga nerver och resoluta åtgärder, inte bara för detta år utan för många år framöver. Det kräver kollektiva ansträngningar för att möta detta nya hot mot säkerheten i Persiska viken och i sydvästra Asien. Det kräver deltagande från alla som är beroende av olja från Mellanöstern och som är angelägna om global fred och stabilitet... Låt vår ståndpunkt vara helt tydlig: Ett försök av någon extern makt att få kontroll över Persiska viken-regionen kommer att betraktas som ett angrepp på Amerikas förenta staters vitala intressen, och ett sådant angrepp kommer att avvärjas med alla nödvändiga medel, inklusive militär makt.”
Lite har förändrats på över fyrtio år. Nu tillämpar den amerikanska regeringen Carterdoktrinen tillsammans med sina europeiska allierade och sitt regionala ombud, Israel, för att upprätthålla en oprovocerad attack mot folket och regeringen i Islamiska republiken Iran. Denna nya ondskefulla militära offensiv är kulmen på fyrtiofem år av ekonomisk aggression, mjuka kuppförsök, diplomatisk belägring, cybersabotage, brutal terrorism och riktade mord, varav inget någonsin skulle kunna uppnå sitt mål att störta den islamiska regeringen i Iran. Denna nuvarande hänsynslösa aggression från det kollektiva väst mot Iran har använt på77stådda farhågor om Irans kärnvapenprogram som en cynisk och grundlös förevändning samtidigt som den mörklägger Israels illegala kärnvapenutveckling.
De grundläggande motiven bakom den västerländska aggressionen att störta den islamiska republiken Irans regering är helt annorlunda. På kort sikt hoppas den amerikanska regeringen och dess allierade kunna sätta stopp för Motståndsaxeln i försvaret av Palestina, ledd av Iran. Men av ännu större betydelse för dem på medellång och lång sikt är det gemensamma imperativet för väst att förhindra den integration av den eurasiska regionen som främjas av Kina och Ryssland. Det senaste toppmötet i Kazakstan mellan den 16 och 18 juni mellan Kina och nationerna i Centralasien visade de enorma framstegen och det progressiva, praktiska förverkligandet av regionens ekonomiska potential.
Tillsammans med nästan alla centralasiatiska länder är Iran medlem i Shanghai Cooperation Organization, associerad med Eurasiska ekonomiska unionen och fullvärdig medlem i BRICS+-gruppen. Iran har strategiska avtal med Folkrepubliken Kina och Ryska Federationen, vilka möjliggör större handelsutbyten, stora långsiktiga investeringar och samarbete inom alla aspekter av det nationella livet, inklusive säkerhet och försvar. Iran är ett absolut nödvändigt land för genomförandet av den nord-sydliga internationella transportkorridoren som förbinder Indien med Ryssland och Östeuropa.
Det är alltså tydligt att det kollektiva väst hoppas kunna förgöra Iran för att sabotera den eurasiska integrationen och skada Kinas och Rysslands intressen i regionen. Genom att uppnå dessa mål kommer västländerna att kunna fullborda sin återkolonisering av Västasien och därmed motverka den fulla utvecklingen av en ny världsordning baserad på mer demokratiska och rättvisa internationella relationer i strikt enlighet med internationell rätt. Den 5 och 6 juli kommer nästa toppmöte för BRICS+-gruppens länder att äga rum i Brasilien, där majoritetsvärldens ståndpunkt till försvar av Islamiska republiken Iran nästan säkert kommer att klargöras.
Vad som än händer, som president Vladimir Putin konstaterade under sitt samtal under plenarsessionen vid Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum: ”Den nya världsordningen framträder naturligt, likt soluppgången. Det finns ingen undkomma från den. Vår roll är att hjälpa till att forma dess konturer, kanske bana väg för att denna process ska bli mer balanserad och i linje med den överväldigande majoriteten av länders intressen. Vi förväntar oss starkt att alla nationer kommer att inse och så småningom förstå – som jag tidigare har sagt – att denna metod för att hitta en lösning visar sig vara vida överlägsen tvångsmässig påtryckning eller det neokoloniala paradigm som mänskligheten har levt i århundraden.”
* Stephen Sefton är från Irland men bor, arbetar och lever i Nicaragua sedan 1996 och en stark försvarare av den sandinistiska revolutionen.
