”Israels” kärnvapenarsenal, två
slags tolkningar
I årtionden har Israel upprätthållit ett av världens mest hemliga kärnkraftsprogram; aldrig deklarerat, aldrig tillåtet att inspekteras och alltid skyddat av mäktiga allierade.
Den 7 juni 2025 utdelade dock Iran ett allvarligt slag mot Israel genom att komma över en mängd underrättelseinformation, som påstås inkludera känslig information om deras kärnvapenverksamhet, kritisk infrastruktur och planer för regionen.
Här presenterar vi bara en bråkdel av denna information som beskriver strukturen och vilka som är anläggningarna där den sionistiska staten producerar de vapnen som ska ge den kontroll och byggandet av ett Stor-Israel.
Att den politiska ledningen är beredd att använda också detta för mänskligheten destruktiva vapen, framstår i dag i all sin nakenhet efter att den israeliska regimen har raserat Gaza och är på väg att utplåna de två miljonerna palestinier från SITT land.
Medan Sveriges utrikesminister Maria Stenergard inte ens har det politiska modet att göra annat än att be EU-kommissionen att utfärda sanktioner mot några enskilda israeliska ministrar och inte mot Israels systematiska folkmord, förslag som måste utlösa ett gapskratt i Tel Aviv.
Den svenska regeringen framstår allt mer som ett billigt instrument för Sio-naziregimen i Tel Aviv. De katastrofala resultaten i den senaste opinionsundersökningen bekräftar för Rosenbad att det svenska folket har vaknat ur en farlig törnrosadröm om påståendet om "Israel som den enda demokratin i Mellanöstern"!
Det oroar Stenergard & Kristersson och den israeliska ambassaden.
Dick Emanuelsson
2:
Uppskattat antal stridsspetsar: 90–400
Utgifter för kärnvärnvapen (2023):
1,1 miljarder USD/år (+2,4 %)
Situationen för Icke-Spridningsfördraget (NPT): inte ratificerat
av Israel.
IAEA-inspektioner: Israel nekar tillträde
Huvudreaktor: Dimona (Kärnforskningscentret Négev)
Stöd från andra länder: Frankrike (1957), USA (1955,
1960-talet)
KRONOLOGI:
Hur Israel byggde sin
kärnvapenarsenal, enligt centret för vapenkontroll:
1952: Israels atomenergikommission
grundas.
1955: Det civila
kärnvapensamarbetsavtalet med USA undertecknas.
1957: Frankrike går med på att
leverera en tungvattenmodererad kärnreaktor och upparbetningsteknik.
1958: Hemlig byggnation påbörjas av
den lilla USA-levererade forskningsreaktorn vid Soreq. Byggandet av Negevs
kärnforskningscenter nära Dimona pågår.
1965–1966: Negevs
upparbetningsanläggning tas i drift.
1966–1967: Israel tros ha tillverkat
en kärnvapenladdning för första gången.
1979: Misstänkt gemensamt kärnvapenprov med Sydafrika (Vela-incidenten).
1996: Israel undertecknar ett omfattande provstoppsavtal.
4:
AVSLAG PÅ
INTERNATIONELLA UPPMANINGAR:
FN:s
Säkerhetsråds resolution 487/1981 kräver att
Israel snarast ställer alla sina kärnkraftsanläggningar under IAEA:s
säkerhetsåtgärder.
IAEA:s resolution (2009): uppmanade
Israel att underteckna icke-spridningsavtalet och öppna sina anläggningar för
internationell inspektion. Israel ignorerade den.
FN:s generalförsamlings resolution
(2009): krävde en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Israel vägrade.
Kärnvärntoppmöte (2010): Israel deltog inte.
FN:s Generalförsamlings första kommitté (2022): beordrade Israel att förstöra alla kärnvapen och avväpna. Motarbetades av Israel, USA, Kanada, Mikronesien och Palau.
5:
Vad USA
visste och dolde, enligt US National Security Archive:
AEC-rapporten från 1960:
”Den första och enda kända rapporten som korrekt och
otvetydigt fastställer att Dimona skulle inkludera en
plutoniumupparbetningsanläggning, kopplad till ett vapenprogram.
- Underrättelsememo från 1967: Israel var 6–8 veckor ifrån en
bomb.
- Avklassificerade dokument (2024): USA övervakade och
tolererade kärnkraftsprogrammet trots brott.
ENLIGT CENTER FOR ARMS CONTROL:
- Memo från 1969: Kissinger avslöjar Israels politik för
kärnvapentvetydighet: att inte vara först med att introducera kärnvapen i
Mellanöstern.”
- År 1975 var den interna enigheten i USA att Israel skulle ha kärnvapen.
6:
HUR ”ISRAEL” BYGGDE ATOMBOMBEN,
enligt Centret för Vapenkontroll:
DIMONA-REAKTORN (IRR-2): Byggd med fransk
hjälp på 1960-talet, utanför radar och utanför IAEA-inspektörernas radar
- Produktion av klyvbart plutonium:
9–10 kg/år sedan 1965
- Tillgång till uran: 300 kg ”kvalitetsuran”
för vapentillverkning, möjligen avledd från tillverkning av bränsle för USA:s
flottreaktorer i slutet av 1960-talet
- Tritium + deuteriumproduktion: för större sammanträffanden
- SOREQ-REAKTORN: Drivs av höganrikat uran (HEU), levererat av USA i slutet av 1950-talet, under partiella åtgärder av IAEA-skydd.
7:
ISRAELS KÄRNVAPENANLÄGGNINGAR
ENLIGT ATOMARKIVET,
1- Negev kärnforskningscenter i Dimona:
Anläggningar
för plutoniumproduktion och utvinning, tillsammans med annan vapenrelaterad
infrastruktur
2- EILABUN: Israels andra taktiska vapenlagringsanläggning,
innehållande en lagringsanläggning för taktiska kärnvapenprojekt och landminor
3- KFAR ZEKHARYA: Misstänkt kärnvapenmissilbas och
bombdepå
4- NAHALSOREQ: Motsvarande US National Weapons
Laboratories, som hanterar vapendesign, konstruktion och forskning
5- YODEFAT: Misstänkt anläggning för kärnvapenmontering
6- TIROSH: Lagringsanläggning för strategiska kärnvapen
7- RAFAEL: Ansvarig för monteringen av Israels kärnvapen
8:
ÖVERTRÄDELSER OCH ”ISRAELS” HEMLIGHETER
• Har inte undertecknat NPT
• Vägrade IAEA att övervaka Dimona och Negev
• Förfalskade eller begränsade avslöjanden under USA:s inspektioner
från 1965–67
• Netanyahu 2011: ”Det är vår policy. Att inte vara
först med att introducera kärnvapen i Mellanöstern”