Det palestinska motståndet i våra hjärtan 2025–2026: ”Döden tog inte paus 2025”!

Några av dussintals av modiga människor som stått upp för Palestina och mot folkmordets verkställare. Ovan: Charlotta Huldt-Rahmberg, Aydin Amir Hashimi, Carmen och Linda, Lorem, Robin och Pär Engholm

 

Det palestinska motståndet i våra hjärtan 2025–2026

AV DICK EMANUELSSON

• Årets sista Palestinademonstration från Odenplan: ”PALESTINA WILL BE FREE”!
• ”Döden tog inte paus 2025”!

STOCKHOLM / 2025-12-27 / I lördags genomfördes den sista, men kanske den bästa av 52 lördagsdemonstrationer under 2025 med ropen av vad denna mäktiga solidaritetsrörelse arbetar för och som den tunna men kraftfulla artisten Lorem sammanfattade i orden och sina tre sånger: ”PALESTINA WILL BE FREE”!

 Palestinarörelsens `Teaterdirektör´Aydin Amir Hashimi , tillsammans med sina tomtenissor Carmen och Linda: ”Döden tog inte paus 2025”!
Video: https://vimeo.com/1150038395

Lorem: ”PALESTINA WILL BE FREE”!
Video: https://vimeo.com/1150038517

 
Palestinarörelsens rappare Robin hyllade alla som under året demonstrerat för Palestina
Video: https://vimeo.com/1150038902 

  Operasångerskan Charlotta Huldt-Rahmberg sjöng ”STILLA NATT” i solidaritet med det palestinska folket
Video: https://vimeo.com/1150038456

  Pär Engholm: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”
Video: https://vimeo.com/1150038733

Men där fanns också orden från palestinarörelsens egen `teaterdirektör´, Aydin Amir Hashimi, som med Linda och Carmen, till dagens ära klädda som jultomte respektive tomtenissar sammanfattade detta år som gått i folkmordets spår: ”Döden tog inte paus 2025”!

På avslutningsmötet på Norrmalmstorg sjöng Lorem, som ska delta i ett alternativt Palestina Eurovision, palestinarörelsens egen älskade sopran Charlotta Huldt-Rahmberg som sjöng ”STILLA NATT” i solidaritet med det palestinska folket och det digra programmet avslutades med rörelsens egen rappare, chilenaren Robin som i sin sång hyllade alla de stockholmare som under året inte har tvekat eller låtit sig skrämmas av det allt högljuddare fascistiska och rasistiska drevet utan i stället, lördag efter lördag gått från Odenplan till Norrmalms- eller Gustav Adolfs torg.

 

SIONAZIREGIMEN I TEL AVIV i det ockuperade Palestina har under snart 27 månader verkställt ett folkmord och total demolering med de mest brutala bombningar av den lilla enklaven med 2,2 miljoner palestinier av enklaven som inte har sin motsvarighet i grymhet sedan andra världskriget.

Men trots det besinningslösa försöket att genomföra en Förintelse Version 2.0, har den sadistiska regimen Benjamin `Polacken´ Netanyahu inte lyckats med det som var det strategiska målet; ett krossande av det palestinska motståndet. De fem militära grenarna av den folkvalda politiska myndigheten i Gaza har lidit stora förluster, men är fortfarande intakta.

Visste du att Hamas´ militära gren, Al-Qassam Brigades, när den på 30 ställen bröt upp stängslet som omgav koncentrationslägret intog två israeliska militärbaser den 7 oktober 2023?

Förmodligen inte.

Baserna heter Erez i norra Gaza och Re'im, där IDF:s Gazadivision återfinns. Den svenska opinionen har matats med det förenklade mantrat att ”den terrorklassade organisationen Hamas dödade 1400 civila i ett brutalt överfall på civila israeler”.

Men i sin attack på de två IDF-baserna stupade närmare 500 israeliska militärer. De övriga 900 som ska ha dödats, föll offer för både Hamas som IDF:s ”korseld” och IDF:s beskjutning av israeler och förskansade palestinier, allt enligt det israeliska `Hannibaldirektivet´.

Det betyder inte att krigsbrott inte har genomförts på bägge sidor. Men med tiden har allt fler, såväl medier i väst som i självaste Israel tillstått att IDF dödade de egna för att eliminera den palestinska milisen. Källor finns det ett överflöd av i dag.

Vad vi dock kan konstatera är ett heroiskt palestinskt motstånd som inte har kunnat krossats. Tvärtom har det palestinska folket insett att ockupationsmaktens krigsförbrytare inte ser en fredlig politisk förhandlingslösning som ett sätt att lösa konflikten, vilket innebär att det bara är kampens väg, på alla fronter, som är lösningen.

 

VAD ÄR DET LOBBYN RÄDS? tänkte jag när jag läste rubrikerna om att Gina Dirawi, som leder den svenska sektionen av ”Mello” hängs ut och dras i örat av SvT-ledningen för att hon hävdar, att hon i egenskap av palestinska känner att hennes hemland är representerad i den skamfilade festivalen. Och det får man inte säga för då blir det ett helvetes liv, vilket hon har fått erfara.

Och universitetsforskaren Pär Engholms citat av Astrid Lindgren på Odenplan denna lördag; ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”, satt som hand i handske. Men det får man heller inte göra eller säga.

Ty Pär Engholm blev nyligen sofistikerat svartlistad som universitetsforskare av det fascistoida drevet och en intolerant repressiv statsapparat när han öppet uttalade sitt stöd för Palestina och förakt för den koloniala ockupationsmakten. Se det får man heller inte säga eller högt tycka om man är statsanställd. För den politiska och mediala makten accepterar inte den grundlagsstadgade yttrandefriheten, utan betraktar och behandlar all kritik av Sionaziregimens folkmord som ”antisemitism”!

 

Det journalistiska svenska haveriet är sedan länge ett faktum. Medan andra länders medier, inklusive USA:s och till och med medier i Israel har genomskådat Mossads fakenews om "Hamas´ massakrer den 7 oktober", fortsätter medier som det statskontrollerade SvT att varje kväll drilla temat ovan.

DEN OUTTRÖTTLIGE PALESTINSKE slitvargen Sami Suliman kunde avsluta mötet på Norrmalmstorg med att konstatera att folkmordet har fram till våra dagar krävt över 70,000 palestinska liv, det är människor som lever innestängda i ett demolerat koncentrationsläger där barn dör varje dag av kyla, hunger och sjukdomar.

Den sionistiska lobbyns agenturer och agenter bruka anklaga palestinarörelsen för ”antisemitism” om den jämför de tyska nazisternas barbari med det israeliska barbariet i Palestina. Men till de tyska dödslägrens ansvariga måste det faktiskt erkännas, att miljonerna av offren i dödslägren där hade, om inte 5-stjärniga login, så åtminstone tak över de träbaracker som skyddade fångarna mot regn, snö och vind. De utspisades, om än undermåligt, med mat varje dag.

På Gaza slits tälten i trasor av stormarna och skyfallen medan vågorna lägger ”sängen” under 5-gradigt saltvatten. Livsmedel, det kommer in ibland. Och, som Aydin underströk, massakrerna som varje dag skördade 100 människoliv, har efter ”vapenvilan” reducerats till tio, per dag, en knapp ”Sidney-massaker”, som ingen i dag talar om.

 

Efterföljaren av den tyska nazismens dödsläger under andra världskriget.

INTE HELLER MAGDALENA ANDERSSON (s), som bekymrar sig för den ”allt värre antisemitismen”, inte hetsen mot alla som misstänks komma från Afrika eller Mellanöstern. SvT:s olika nyhetsprogram bjuder in judiska ungdomar som inför en ledsen programledare med pannan i veck lägger ut texten, men aldrig särskilt konkret.

Någon vecka senare, senast igår kväll (28 december) uppehöll Rapport en tredjedel av programmet till att slå ett slag för ”de ukrainska djuren som offer för den storskaliga ryska invasionen av Ukraina”, men inte 30 sekunder till barnen som är blåa av decemberkylan som sveper in över det innestängda Gaza.

Men kampen mot detta folkmord går vidare och framför palestinarörelsen står nu 52 nya lördagar för året 2026, sa Sami, som uppmanade alla intensifiera arbetet för Palestina.

Försvaret av Palestina och moralisk resning

• ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort” [Astrid Lindgren]

PÄR ENGHOLM, sofistikerat svartlistad som universitetsforskare av det fascistoida drevet och en intolerant repressiv statsapparat som inte accepterar den grundlagsstadgade yttrandefriheten utan betraktar och behandlar all kritik av Sionaziregimens folkmord som ”antisemitism”, talade på Odenplan i lördags (27 december 2025).

I sitt tal underströk han, genom att citera såväl Olof Palme som Astrid Lindgren för deras många gånger konsekventa uppfattningar trots att udden var riktad mot mäktiga politiska och ekonomiska krafter, det principfasta i att stå fast vid sina uppfattningar, som i fallet med Palestina.

Priset kan bli högt, som i Engholms fall. Men han kan om några år se människor i ögonen och slå fast, att principerna om mänsklighet och värdighet ”tullade jag aldrig på”!”

Därför publicerar vi här nedan hans tal oavkortat från i lördags.

D.E.

 

Video: https://vimeo.com/1150038733

Kamrater, Palestina-vänner!

Jag tänkte idag tala om tystnaden i samhället, inte minst inom högre utbildning, inför det förfärliga som sker, som tillåts ske: den systematiska terrorn mot det palestinska folket och vad man kan kalla folkmordets infrastruktur: de krafter och processer som möjliggör detta folkmord. Men också om svenskheten: vad den varit och vad den har blivit och vad den måste åter bli.

Först om tystnaden:

Som alla här har märkt är det så förvånansvärt tyst, obehagligt tyst om folkmordet. Väldigt få talar om folkmordet och även om det är allt fler som gör det, är det många som inte säger någonting alls.

Det kan ha många orsaker, där det ibland är ren rasism och en kolonial blick: dvs en blick där alla icke-vita, icke-västerländska människor ses som mindre värda, som inte fullständigt mänskliga och som därför inte har samma rättigheter som sådana som jag, vita västerlänningar.

Detta är en del av vårt koloniala arv, där också allt motstånd mot västerlandets överhöghet stämplas som terrorism. Nelson Mandela stämplades som terrorist och även i Palestina stämplas allt motstånd mot Israels brutala politik som terrorism.

Denna bild förstärks också av nyhetsförmedlingen i medierna. Man alltid talar om terrorstämplade Hamas, men aldrig folkmordsanklagade Israel.

Folkmordets infrastruktur

Medierna är här en central del i Folkmordets infrastruktur: För att ett folkmord ska vara möjligt krävs naturligtvis vapen, vilket framförallt USA, Storbritannien och Tyskland har bistått med. Men också ideologiskt stöd. Här spelar denna rasistiska nyhetsförmedling en avgörande roll som möjliggörande av folkmordet.

Till denna infrastruktur har vi också västerländska regeringar, som inte tar ställning och som i många fall också på olika sätt förföljer dem som protesterar mot folkmordet. Både i Storbritannien och i Tyskland arresteras Palestinaaktivister; I Sverige beskrivs vi som odjur, som hot mot demokratin och som antisemiter och ställs inför rätta.

De som kommer med dessa anklagelser vet naturligtvis att det inte stämmer: Palestinarörelsen är anti-rasistisk, konsekvent anti-rasistisk.

Men anklagelserna mot oss, som också förmedlas och förstärks i medierna skapar en rädslans kultur, en tystnadskultur. Många vågar helt enkelt inte säga någonting, för att de är rädda för att förlora vänner, jobb och hängas ut som antisemiter.

Så när vi talar om folkmordets infrastruktur måste vi se det som mångfacetterat, med många förgreningar. Vissa är genuint rasistiska, som vår regering och dess stödparti som stöder folkmordsstaten och brännmärker oss som står upp mot folkmordet som odjur och som hot mot demokratin. Många är kanske också rasistiska i den bemärkelsen att de oreflekterat har en kolonial blick på det här sättet. Men många är också djupt okunniga om vad som sker i Palestina och många är rädda för repressalier.

Vi måste konsekvent stå upp mot alla falska anklagelser om antisemitism och också protestera mot den falska sammanblandningen mellan judiskheten och sionismen; judiskheten och den israeliska staten och visa att Israel inte är någon judes vän, ingen människas vän, utan en kolonial entitet, illegalt skapat av Storbritannien och upprätthållet av USA.

Det krävs en dekolonisering av våra medvetanden. En frigörelse från denna mörka del av den västerländska kulturen.

Och det här kräver också en kamp på så många olika platser i livet: inte bara i offentligheten, utan också i vardagen: tala med era vänner, arbetskamrater, folk ni träffar i olika sammanhang, så att denna folkmordets infrastruktur raseras och Israel och USA isoleras.

Så jag vill avsluta med två svenska ikoner: Olof Palme och Astrid Lindgren:

Palme kritiserade 1965 USA:s krigföring i Vietnam och talade hur vi ser ” bilder av plåga och tortyr, av stympade barn, lemlästade människor” och att vår reaktion är ”medkänsla inför offren, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande”. Palme talade också om vikten av att kalla saker vid dess rätta namn: illdåd, tortyr, terror och han kunde också tala om sådana som fascisterna i Francos regim i Spanien som ”satans mördare”.

Några sådana ord skulle vår regering aldrig uttala. De officiella reaktionerna från Sverige är inte en medkänsla med offren, utan ett skuldbeläggande av offren, de palestinier, både i Gaza och på Västbanken, som bombas ihjäl och som fått alla livsmöjligheter förstörda.

Så: istället för medkänsla, förakt och ett upprepande av den israeliska propagandan att palestinierna egentligen utan problem offrar sina barn. Och upprördheten riktas inte heller mot den israeliska ockupationsarmén, som utför den dagliga terrorn. Istället hyllas denna terror av representanter från regeringen och dess stödpartier för att göra det otacksamma, smutsiga, men enligt dem nödvändiga arbetet mot vad de kallar terrorismen: dvs motståndet mot slakten. Så ingen upprördhet, utan hyllande.

Regeringens upprördhet riktas istället mot oss i Palestina-rörelsen som ”gapar och skriker”, tar mellanösterns konflikter till våra gator och torg och därigenom sägs hota vår demokrati.

Men som vi vet är det vi som är de som står för mänsklighet, rättvisa, demokrati: det är vi som kämpar inte bara för palestiniernas rättigheter, utan för alla människors rättigheter. Vi försvarar demokratin.

Så slutligen kommer jag till Astrid Lindgren, som i Bröderna Lejonhjärta säger: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”: Att vara människa är att stå upp för mänskliga rättigheter och att inte göra någonting är att vara en liten lort: idag är moralisk likgiltighet och passivitet är medskyldighet.

Så vår kamp handlar också om ett återtagande av svenskheten: svenska värderingar, med internationell solidaritet: kamp för alla folks rätt till liv etc. som en central, essentiell del. En svenskhet som personifierades också av Palme och Astrid Lindgren. Ett Sverige som stod upp för mänskliga rättigheter och där våra politiska ledare kraftfullt också fördömde övergrepp och mord och stödde rätten till motstånd mot kolonialism och imperialistiskt våld.

Vi har alla ett moraliskt ansvar: ett ansvar som människor att ta avstånd, protestera mot brott mot mänskligheten. Att vara människa är också att vara medmänniska: att bry sig om sina medmänniskor.

Efter andra världskriget och Förintelsen sa vi aldrig igen, aldrig mer.

Aldrig igen måste betyda aldrig igen för någon. På samma sätt som det var en moralisk, medmänsklig skyldighet att stå upp mot Förintelsen av judar och andra grupper under andra världskriget, är det idag en moralisk skyldighet att stå upp mot förintandet av det palestinska folket.

Vi brukar skandera i demonstrationerna att ”Vi är motståndet”. Det är ju riktigt, motståndet mot dödandet. Men jag ser också hela den här vackra och fina rörelsen också som hoppet, som framtiden, som ljuset i ett kompakt mörker: ni är ljuset, den livgörande och fantastiska helande och hoppingivande kraft, som till slut kommer att skapa en värld, bortom kolonialism, imperialism och rasism. En som verkligen är EN värld för alla. Där alla erkänns och där alla är fria: Ingen är fri förrän alla är fria.

Ni, vi är inte heller ensamma: vi är en stor, bred internationell rörelse, som inte stannar, inte stoppar, inte slutar förrän slakten är slut, förrän Palestina är fritt.

Det är också därför de är så rädda för oss: för att de vet att de tillhör historien och vi är framtiden. Framtiden tillhör oss, eller snarare: den tillhör alla människor. Vi demonstrerar och kämpar både för palestinierna och för våra barn och barnbarn och deras barn…

Free free Palestine!!!