Europa kräver tystnad från offret samtidigt som de applåderar angriparen

 

Europa kräver tystnad från offret samtidigt som de applåderar angriparen

 

Av Javier F. Ferrero, 2025-06-23 (Spanish Revolution)

 

Medan Trump bombar kärnkraftsanläggningar uppmanar Berlin, Paris och London Iran att inte försvara sig. Bödeldiplomatin fortsätter.

 

DUBBELMÅL AV MAKTKRAV SOM FÖRUTSÄTTER DEMOKRATI

 

Ingen deklaration återspeglar Europas moraliska förfall bättre än den som undertecknades i söndags av Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Tre regeringar som påstår sig försvara internationell rätt har uppmanat Iran – ja, det bombade landet – att inte destabilisera regionen. Och de gjorde det bara timmar efter att USA, under Donald Trump, attackerade minst tre iranska kärnkraftsanläggningar i vad officiella medier beskrev som en ”förebyggande åtgärd”. De nämnde ingenting om internationell rätt. De nämnde inget om suveränitetskränkningar. De ställde inga krav på Washington. De krävde helt enkelt att Teheran inte skulle svara.

 

EU ber det angripna landet att inte reagera. Inte ett ord till angriparen.

 

De kallar det ”diplomati”, men det stinker av servilitet. I stabilitetens namn stöder Europa, att ett land avfyrar missiler mot ett annat och kräver att offret ska utstå slaget i tystnad. Det finns inget mer groteskt exempel på senare tid. Inte ens 2003, när Aznar, Blair och Bush fabricerade falska bevis för att invadera Irak, sågs en sådan uttrycklig underordning. Idag begränsar sig Berlin-Paris-London-trion till att be Iran att inte agera, utan att fördöma sin atlantiska partners krigshandling. Språket har blivit så meningslöst att aggression kallas ”försvar” och inneslutning ”destabilisering”.

 

Det gemensamma uttalandet nämner inte att attacken följde på en eskalering provocerad av Israel, med USA:s godkännande, där Säkerhetsrådets resolutioner upprepade gånger har brutits mot. Inte heller nämns de civilas död, stängningen av Hormuzsundet eller de hundratusentals som fördrivits av konflikten. Det upprepar bara mantrat: ”att förhindra kärnvapenspridning.” Ett mantra som döljer det verkliga motivet för denna offensiv: att upprätthålla militär och ekonomisk kontroll över Mellanöstern.

 

INGEN FRED, INGEN RÄTTVISA:
ENDAST IMPERIELL ORDNING

 

I årtionden har Iran framställts som det absoluta hotet. Det spelar ingen roll att Israel besitter odeklarerade kärnvapen. Det spelar ingen roll att USA ensidigt bröt mot kärnvapenavtalet från 2015, eller att Trump drog sig ur det för att sabotera alla möjligheter till en överenskommelse. Det viktiga är att Teheran inte vågar svara. Att missilerna bara går i en riktning.

 

Den fred de predikar är en kolonialfred: försvara dig inte, vi bestämmer när du dör.

 

På mindre än en månad har den brittiske premiärministern Keir Starmer och Frankrikes president Emmanuel Macron gått från att fördöma det ryska våldet i Ukraina till att med sin medskyldiga tystnad applådera amerikanska attacker i Iran. Och ändå har dessa varit attacker mot kritisk infrastruktur, inte påstådda upprorsbaser. Civila kärnvapenanläggningar, av vilka vissa fortfarande är i drift. Om den iranska regimen hade gjort detsamma mot amerikanska anläggningar, skulle vi redan vara i öppet krig. Men när bombningen undertecknas av Washington kallar de det ett ”budskap om fasthet”.

 

Hela den västerländska medieapparaten har gått in i automatläge. Förstasidor rättfärdigar aggressionen som en ”taktisk respons”. Experterna insisterar på att Iran inte får falla för provokationen. Samtidigt stiger aktiemarknaderna, oljepriserna stiger och investeringsfonder firar. Det är samma gamla cykel: ett hot skapas, en attack inleds, inneslutning krävs från det bombade landet och vapen säljs till det anfallande landet. Krigsbranschen kräver fiender. Och väst är upptagen med att tillverka dem med kirurgisk precision.

 

Europa har ingen utrikespolitik.
Det har transatlantisk lydnad.

 

Och den lydnaden, den här gången, kan bli dyr. För om Iran svarar – och allt tyder på att de kommer att göra det – kommer konflikten att expandera. Inte för att Teheran vill det, utan för att de systematiskt har blivit trängda i ett hörn. Och för att de som kräver lugn idag är samma som sådde kaos igår. Tyskland, Frankrike och Storbritannien förhindrar inte ett krig: de legitimerar aggression. Med sin tomma retorik och sin automatiska anpassning till amerikanska intressen överger de varje princip om geopolitisk balans. Och de gör det klart att det i den kejserliga ordningen bara finns en rätt: den starkastes.

 

Ingen borde bli förvånad om Iran slutar lyssna på europeiska vädjanden. För fred byggs inte genom att kräva tystnad från de attackerade samtidigt som man täcker över angriparens förväntningar. Den byggs med rättvisa, sammanhållning och minne. Och det finns inte längre ett spår av det i Bryssel.

Översättning: D.E.

Källa: https://spanishrevolution.net/europa-exige-silencio-al-agredido-mientras-aplaude-al-agresor/