Med trumman från diktaturens Chile till palestinasolidaritetens Odenplan

Ungdomen i Valparaiso och Viña del Mar september 1983, tio år efter militärkuppen i Chile. De konfronterade militärdiktaturen ledd av general Pinochet som svarade med kulor. 1986 lämnade Claudia Orellana och hennes familj och anlände till Sverige. I dag slår hon på trumman för Palestina. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Med trumman från diktaturens Chile till palestinasolidaritetens Odenplan

Av Dick Emanuelsson

1986 lämnade nioåriga Claudia och hennes familj diktaturens Chile och landade i Sverige. Trettiosju år senare, oktober 2023 anländer hon till Odenplan där hon varje lördag slår trumvirvlar för Palestina och mot det sionistiska folkmordet på Palestina.

I dag är det en annan diktatur som hon aktivt bekämpar, Sio-naziregimen i Tel Aviv som är dömd för att begå ett pågående folkmord mot Palestina och dess folk. Medan världen ser på och västvärldens statschefer och regeringar mörkar inför USA:s och Tysklands vapenleveranser, 80 år efter att det fascistiska Hitlertyskland krossades. Men inte den makt som stod bakom.

Varje lördag står Claudia Orellana tillsammans med 3–4 trumslagare och ackompanjerar talkörerna i demonstrationen som utgår från Odenplan till Gustav Adolfs torg där operan och utrikesministeriet återfinns. Under den dryga timmen som demonstrationen pågår, upphör inte trumvirvlarna och trummornas protesterande uttryck mot de bestialiska folkmordets bödlar.

– Förtrycket är globalt. Imperialismen vill alltid använda sig av människor. Och vi måste fortsätta. Det är det enda vi måste göra. Det finns ingen återvändande. Samma kamp, från Chile, Latinamerika till Palestina, sammanfattar hon när jag tar henne avsides från Odenplan för att få lite mindre buller i mikrofonen från Odenplan där hundratals stockholmare har samlats.

Den chilenska militärjuntan 9 september 1983. FOTO: DICK EMANUELSSON

Bakhållet mot diktatorn

Året hon lämnade den vackra staden Valparaiso, omsjungen av vår Evert Taube, utgjorde en kulmen på kampen som växte för varje månad i Chile. Den 7 september 1986 utsattes diktatorn för ett bakhåll när 21 milismän och en miliskvinna från den underjordiska gerillagruppen Frente Patriotico Manuel Rodriguez, FPMR, bildat av det förbjudna kommunistpartiet attackerade den 25 man starka bilkortegen som general Pinochet färdades i.

Han undkom som på ett hår. Men fem elitsoldater ur hans specialstyrka dödades och ett 20-tal sårades. Pinochets iskalla chaufför och pansarplåten i hans skottsäkra Mercedes var på diktatorns sida denna söndagseftermiddag, en dramatisk händelse som skakade diktaturen. Tre år senare, efter att USA-ambassaden och State Departement ansett deras ”Man i Santiago” var förbrukad, framförhandlades en ”lösning” som tillfredsställde USA och den politiska högern i Chile.

”Förlossningen” den 7 oktober 2023

Åren gick i Sverige men när det palestinska folket i Gaza bröt sig ur världens största koncentrationsläger, tog Claudia tunnelbanan med sin trumma och anlände till Odenplan.

– Det är som att vi alla vaknade upp till en ny värld, även om vi redan visste vad som hade hänt tidigare (i Palestina). Men det gjorde mig mer aktiv i vad som händer. Jag tog med min trumma och sa för mig själv att ”det är säkert några andra som ska spela, så jag tar med mig min trumma”. Och sedan dess har vi försökt göra så mycket ”oväsen” som möjligt för att allt (kriget) ska tar slut och att den svenska regeringen reagerar, gör något.

Trummorna ja, i Latinamerika ser man dem ofta i manifestationerna. I Brasilien, Chile, men ännu mer i Argentina som i Buenos Aires där de suggestiva trummorna ofta är det som väcker demonstranternas stridsanda till liv.

Sympatiyttringarna

Och det stämmer också i ”Lördagsdemonstrationerna” i Stockholm. Folk som promenerar, står på trottearerna eller sitter på barer och uteserveringarna, hajar till när det hör ett mullrande närma sig. Folk från sina lägenheter öppnar ofta fönstren och viftar med V-tecknet, ”SEGER”, eller om de har en palestinaflagga hänger de ut den eller viftar med den när det är lördag. Demonstrationen har rönt uppmärksamhet, inte i pressen, men hos stockholmarna.

Och det oroar kretsarna som står den israeliska ambassaden och Tel Aviv nära. Därav den politiska psykologiska krigföringen som inletts mot palestinasolidariteten.

Buenos Aires, demonstration av fackföreningar, vänstern och folkrörelserna mot den arbetarfientliga nyliberala modellen. Trumslagarna är ett måste i dessa demonstrationer. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Minus –18; ”mer kläder”

Hur de klarar kylan i polarvintern, är för mig, som fortfarande är acklimatiserad med den latinamerikanska tropikvärmen, en gåta.

– Det spelar ingen roll. Det är bara att klä sig varmt. Och, som jag brukar säga; att spela trumma ger styrka, en inre styrka, det förenar oss mycket. Det är superroligt, även om bakgrunden är sorglig. Men vi måste samla all vår kraft och energi för Palestina, säger hon med eftertryck.

•     Hur känner du dig när du ser människor vid sidan av marschvägen, ofta applåderande och med segertecknet, när demonstrationen passerar genom Stockholms centrala gator?

– Jag tycker det är synd att de inte vågar ta kontakt med oss, att de inte följer med oss i demonstrationen, trots att de sympatiserar med oss. För samtidigt vet man att majoriteten av människorna runt om i världen inte vill att detta folkmord ska hända och fortsätta. De känner medkänsla för de palestinska bröderna och systrarna. Jag känner mig glad, ja, men det borde ju vara många fler av oss tycker jag i demonstrationen. Men det är en glädje, eftersom vi ser att majoriteten av människorna är med oss ​​och tycker likadant.

På Sveavägen. . . FOTO: DICK EMANUELSSON.

Häxjakten i medierna

Under de senaste två veckorna har vi också sett i svensk press hur de har attackerat vad de kallar för ”pro-palestinska demonstrationer”, som ofta utpekas som ”antisemitiska” och ”judehatare”, trots att demonstrationernas deltagare är ateister, palestinier, muslimer men också kristna och judar. I lördags inte bara fanns de närvarande. Den judiske förgrundsgestalten Dror Feiler deltog också som en av de mest applåderade talarna. Han berättade bland annat att 30 ledande medlemmar i det brittiska Judiska Centralrådet i ett öppet brev till sin ledning uppmanade dem att ta ställning mot det sionistiska folkmordet, i annat fall skulle de lämna rådet.

Det är framför allt medier som Expressen och Dagens Nyheter som sticker fram, är ytterst aggressiva mot palestinasolidariteten. De försvarar till hundra procent den påstådda israeliska ”rätten till självförsvar”, trots att den ”rätten” har bombat Gaza tillbaka till stenåldern och haft ihjäl över 50,000 palestinier, majoriteten barn och kvinnor.

Ser du någon skillnad i synen på hur ett media analyserar olika etniska minoriteter?
I den första ledaren gick Säpo in i Nordens största moské i Järfälla kommun. Men hittade varken iranska agenter eller bomber men deporterade tillbaka imamen till Teheran. I den andra ledaren, av Linda Jerneck, vars make är krönikör i den lightliberala "Flamman", spyr den blonda hustrun ut sin galla mot antisionistiska vänsterpartister och naturligtvis den "propalestinska" demonstrationen som utgår från Odenplan. Allt för att omhulda det Judiska Centralrådets Aron Verständig (Förståelse).

Pinochet: ”Moskva och marxisterna”

Claudia är, liksom alla deltagare i lördagsdemonstrationerna medveten om den politiska häxjakten som påminner om häxjakten som den chilenska militärdiktaturens medier utförde och där den utpekade ”Moskva och marxisterna som det chilenska folkets fiender”!

– Just om man tänker på vår historia, som vi har mycket av i Sydamerika, vet vi också hur saker och ting hanteras av regeringarna. Hur de är förbundna till sociala nätverk och medier som vi alltid har haft. Det finns en rädsla där, allting är också i ett slags..., det är ett system.

– Jag vet inte riktigt vad som kan göras, det enda man ser är att förtrycket inte bara är mot det palestinska folket, utan att förtrycket är mot oss alla som kämpar för palestiniernas befrielse. Och det är väldigt märkbart. Men jag har fortfarande hopp, eftersom vi är så många människor och jag tror att detta kommer att falla, alla imperier har fallit förut, så detta kommer också att falla och vi måste följa det mer.

Det finns ingen återvändo?

– Det finns ingen återvändo.

Säger hon beslutsamt, tar sin trumma och återvänder till de hundratals palestinavännerna som väntar på att trumvirvlarna ska signalera starten för denna lördagsdemonstration, för Palestina och mot folkmordet.

VIDEO:

Intervju med Claudia Orellana,

på spanska men med svensk undertext:

VIDEO: KLICKA I BILDEN ELLER HÄR