 |
| Några av dussintals av modiga människor som stått upp för Palestina och mot folkmordets verkställare. Ovan: Charlotta Huldt-Rahmberg, Aydin Amir Hashimi, Carmen och Linda, Lorem, Robin och Pär Engholm |
Det palestinska motståndet
i våra hjärtan 2025–2026
AV DICK EMANUELSSON
- Årets sista
Palestinademonstration från Odenplan: ”PALESTINA WILL BE FREE”!
- ”Döden tog inte paus 2025”!
STOCKHOLM / 2025-12-27 /
I lördags genomfördes den sista, men kanske den bästa av 52 lördagsdemonstrationer
under 2025 med ropen av vad denna mäktiga solidaritetsrörelse arbetar för och som
den tunna men kraftfulla artisten Lorem sammanfattade i orden och sina tre
sånger: ”PALESTINA WILL BE FREE”!
Palestinarörelsens `Teaterdirektör´Aydin Amir Hashimi , tillsammans med sina tomtenissor Carmen och Linda: ”Döden tog inte paus 2025”!
Video: https://vimeo.com/1150038395
Lorem: ”PALESTINA WILL BE FREE”!
Video: https://vimeo.com/1150038517
Palestinarörelsens rappare Robin hyllade alla som
under året demonstrerat för Palestina
Video: https://vimeo.com/1150038902
Operasångerskan Charlotta Huldt-Rahmberg sjöng ”STILLA
NATT” i solidaritet med det palestinska folket
Video: https://vimeo.com/1150038456
Pär Engholm: ”Ibland måste man göra saker man inte
vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”
Video: https://vimeo.com/1150038733
Men där fanns också orden
från palestinarörelsens egen `teaterdirektör´, Aydin Amir Hashimi, som
med Linda och Carmen, till dagens ära klädda som jultomte respektive tomtenissar
sammanfattade detta år som gått i folkmordets spår: ”Döden tog inte paus
2025”!
På avslutningsmötet på
Norrmalmstorg sjöng Lorem, som ska delta i ett alternativt Palestina Eurovision,
palestinarörelsens egen älskade sopran Charlotta Huldt-Rahmberg som
sjöng ”STILLA NATT” i solidaritet med det palestinska folket och det digra
programmet avslutades med rörelsens egen rappare, chilenaren Robin som i
sin sång hyllade alla de stockholmare som under året inte har tvekat eller
låtit sig skrämmas av det allt högljuddare fascistiska och rasistiska drevet
utan i stället, lördag efter lördag gått från Odenplan till Norrmalms- eller
Gustav Adolfs torg.
SIONAZIREGIMEN I TEL AVIV
i det ockuperade Palestina har under
snart 27 månader verkställt ett folkmord och total demolering med de mest
brutala bombningar av den lilla enklaven med 2,2 miljoner palestinier av
enklaven som inte har sin motsvarighet i grymhet sedan andra världskriget.
Men trots det besinningslösa
försöket att genomföra en Förintelse Version 2.0, har den sadistiska regimen
Benjamin `Polacken´ Netanyahu inte lyckats med det som var det strategiska
målet; ett krossande av det palestinska motståndet. De fem militära grenarna av
den folkvalda politiska myndigheten i Gaza har lidit stora förluster, men är
fortfarande intakta.
Visste du att Hamas´
militära gren, Al-Qassam Brigades, när den på 30 ställen bröt upp
stängslet som omgav koncentrationslägret intog två israeliska militärbaser den
7 oktober 2023?
Förmodligen inte.
Baserna heter Erez
i norra Gaza och Re'im, där IDF:s Gazadivision återfinns. Den svenska opinionen
har matats med det förenklade mantrat att ”den terrorklassade organisationen
Hamas dödade 1400 civila i ett brutalt överfall på civila israeler”.
Men i sin attack på de
två IDF-baserna stupade närmare 500 israeliska militärer. De övriga 900 som ska
ha dödats, föll offer för både Hamas som IDF:s ”korseld” och IDF:s beskjutning
av israeler och förskansade palestinier, allt enligt det israeliska `Hannibaldirektivet´.
Det betyder inte att
krigsbrott inte har genomförts på bägge sidor. Men med tiden har allt fler,
såväl medier i väst som i självaste Israel tillstått att IDF dödade de egna för
att eliminera den palestinska milisen. Källor finns det ett överflöd av i dag.
Vad vi dock kan
konstatera är ett heroiskt palestinskt motstånd som inte har kunnat krossats. Tvärtom
har det palestinska folket insett att ockupationsmaktens krigsförbrytare inte
ser en fredlig politisk förhandlingslösning som ett sätt att lösa konflikten, vilket
innebär att det bara är kampens väg, på alla fronter, som är lösningen.
VAD ÄR DET LOBBYN RÄDS? tänkte jag när jag läste rubrikerna om att Gina
Dirawi, som leder den svenska sektionen av ”Mello” hängs ut och dras i örat
av SvT-ledningen för att hon hävdar, att hon i egenskap av palestinska känner
att hennes hemland är representerad i den skamfilade festivalen. Och det får
man inte säga för då blir det ett helvetes liv, vilket hon har fått erfara.
Och universitetsforskaren
Pär Engholms citat av Astrid Lindgren på Odenplan denna lördag; ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är
man ingen människa, utan bara en liten lort”,
satt som hand i handske. Men det får man heller inte göra eller säga.
Ty Pär Engholm blev
nyligen sofistikerat svartlistad som universitetsforskare av det fascistoida
drevet och en intolerant repressiv statsapparat när han öppet uttalade sitt
stöd för Palestina och förakt för den koloniala ockupationsmakten. Se det får
man heller inte säga eller högt tycka om man är statsanställd. För den
politiska och mediala makten accepterar inte den grundlagsstadgade yttrandefriheten,
utan betraktar och behandlar all kritik av Sionaziregimens folkmord som ”antisemitism”!
 |
| Det journalistiska svenska haveriet är sedan länge ett faktum. Medan andra länders medier, inklusive USA:s och till och med medier i Israel har genomskådat Mossads fakenews om "Hamas´ massakrer den 7 oktober", fortsätter medier som det statskontrollerade SvT att varje kväll drilla temat ovan. |
DEN OUTTRÖTTLIGE
PALESTINSKE slitvargen Sami Suliman
kunde avsluta mötet på Norrmalmstorg med att konstatera att folkmordet har fram
till våra dagar krävt över 70,000 palestinska liv, det är människor som lever
innestängda i ett demolerat koncentrationsläger där barn dör varje dag av kyla,
hunger och sjukdomar.
Den sionistiska lobbyns
agenturer och agenter bruka anklaga palestinarörelsen för ”antisemitism” om den
jämför de tyska nazisternas barbari med det israeliska barbariet i Palestina.
Men till de tyska dödslägrens ansvariga måste det faktiskt erkännas, att
miljonerna av offren i dödslägren där hade, om inte 5-stjärniga login, så
åtminstone tak över de träbaracker som skyddade fångarna mot regn, snö och
vind. De utspisades, om än undermåligt, med mat varje dag.
På Gaza slits tälten i
trasor av stormarna och skyfallen medan vågorna lägger ”sängen” under 5-gradigt
saltvatten. Livsmedel, det kommer in ibland. Och, som Aydin underströk,
massakrerna som varje dag skördade 100 människoliv, har efter ”vapenvilan”
reducerats till tio, per dag, en knapp ”Sidney-massaker”, som ingen i dag talar
om.
 |
| Efterföljaren av den tyska nazismens dödsläger under andra världskriget. |
INTE HELLER MAGDALENA
ANDERSSON (s), som bekymrar sig för den
”allt värre antisemitismen”, inte hetsen mot alla som misstänks komma från
Afrika eller Mellanöstern. SvT:s olika nyhetsprogram bjuder in judiska ungdomar
som inför en ledsen programledare med pannan i veck lägger ut texten, men
aldrig särskilt konkret.
Någon vecka senare,
senast igår kväll (28 december) uppehöll Rapport en tredjedel av programmet
till att slå ett slag för ”de ukrainska djuren som offer för den storskaliga
ryska invasionen av Ukraina”, men inte 30 sekunder till barnen som är blåa av
decemberkylan som sveper in över det innestängda Gaza.
Men kampen mot detta
folkmord går vidare och framför palestinarörelsen står nu 52 nya lördagar för
året 2026, sa Sami, som uppmanade alla intensifiera arbetet för Palestina.
Försvaret av
Palestina och moralisk resning
- ”Ibland måste
man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa, utan bara en liten
lort” [Astrid Lindgren]
PÄR ENGHOLM, sofistikerat svartlistad som universitetsforskare av det
fascistoida drevet och en intolerant repressiv statsapparat som inte accepterar
den grundlagsstadgade yttrandefriheten utan betraktar och behandlar all kritik
av Sionaziregimens folkmord som ”antisemitism”, talade på Odenplan i lördags
(27 december 2025).
I sitt tal underströk han, genom att citera såväl Olof
Palme som Astrid Lindgren för deras många gånger konsekventa uppfattningar
trots att udden var riktad mot mäktiga politiska och ekonomiska krafter, det
principfasta i att stå fast vid sina uppfattningar, som i fallet med Palestina.
Priset kan bli högt, som i Engholms fall. Men han kan om
några år se människor i ögonen och slå fast, att principerna om mänsklighet och
värdighet ”tullade jag aldrig på”!”
Därför publicerar vi här nedan hans tal oavkortat från i
lördags.
D.E.
Kamrater,
Palestina-vänner!
Jag tänkte idag
tala om tystnaden i samhället, inte minst inom högre utbildning, inför
det förfärliga som sker, som tillåts ske: den systematiska terrorn mot det
palestinska folket och vad man kan kalla folkmordets infrastruktur: de
krafter och processer som möjliggör detta folkmord. Men också om svenskheten:
vad den varit och vad den har blivit och vad den måste åter bli.
Först om
tystnaden:
Som alla här
har märkt är det så förvånansvärt tyst, obehagligt tyst om folkmordet. Väldigt
få talar om folkmordet och även om det är allt fler som gör det, är det många
som inte säger någonting alls.
Det kan ha
många orsaker, där det ibland är ren rasism och en kolonial blick: dvs en blick
där alla icke-vita, icke-västerländska människor ses som mindre värda, som inte
fullständigt mänskliga och som därför inte har samma rättigheter som sådana som
jag, vita västerlänningar.
Detta är en
del av vårt koloniala arv, där också allt motstånd mot västerlandets överhöghet
stämplas som terrorism. Nelson Mandela stämplades som terrorist och även
i Palestina stämplas allt motstånd mot Israels brutala politik som terrorism.
Denna bild
förstärks också av nyhetsförmedlingen i medierna. Man alltid talar om terrorstämplade
Hamas, men aldrig folkmordsanklagade Israel.
Folkmordets
infrastruktur
Medierna är
här en central del i Folkmordets infrastruktur: För att ett folkmord ska vara
möjligt krävs naturligtvis vapen, vilket framförallt USA, Storbritannien och
Tyskland har bistått med. Men också ideologiskt stöd. Här spelar denna
rasistiska nyhetsförmedling en avgörande roll som möjliggörande av folkmordet.
Till denna
infrastruktur har vi också västerländska regeringar, som inte tar ställning och
som i många fall också på olika sätt förföljer dem som protesterar mot
folkmordet. Både i Storbritannien och i Tyskland arresteras
Palestinaaktivister; I Sverige beskrivs vi som odjur, som hot mot demokratin
och som antisemiter och ställs inför rätta.
De som kommer
med dessa anklagelser vet naturligtvis att det inte stämmer: Palestinarörelsen
är anti-rasistisk, konsekvent anti-rasistisk.
Men
anklagelserna mot oss, som också förmedlas och förstärks i medierna skapar en rädslans
kultur, en tystnadskultur. Många vågar helt enkelt inte säga någonting, för
att de är rädda för att förlora vänner, jobb och hängas ut som antisemiter.
Så när vi
talar om folkmordets infrastruktur måste vi se det som mångfacetterat, med
många förgreningar. Vissa är genuint rasistiska, som vår regering och dess
stödparti som stöder folkmordsstaten och brännmärker oss som står upp mot
folkmordet som odjur och som hot mot demokratin. Många är kanske också
rasistiska i den bemärkelsen att de oreflekterat har en kolonial blick på det
här sättet. Men många är också djupt okunniga om vad som sker i Palestina och
många är rädda för repressalier.
Vi måste
konsekvent stå upp mot alla falska anklagelser om antisemitism och också protestera
mot den falska sammanblandningen mellan judiskheten och sionismen; judiskheten
och den israeliska staten och visa att Israel inte är någon judes vän, ingen
människas vän, utan en kolonial entitet, illegalt skapat av Storbritannien och
upprätthållet av USA.
Det krävs en
dekolonisering av våra medvetanden. En frigörelse från denna mörka del av den
västerländska kulturen.
Och det här
kräver också en kamp på så många olika platser i livet: inte bara i
offentligheten, utan också i vardagen: tala med era vänner, arbetskamrater,
folk ni träffar i olika sammanhang, så att denna folkmordets infrastruktur
raseras och Israel och USA isoleras.
Så jag vill
avsluta med två svenska ikoner: Olof Palme och Astrid Lindgren:
Palme kritiserade
1965 USA:s krigföring i Vietnam och talade hur vi ser ” bilder av plåga och
tortyr, av stympade barn, lemlästade människor” och att vår reaktion är ”medkänsla
inför offren, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande”. Palme
talade också om vikten av att kalla saker vid dess rätta namn: illdåd, tortyr,
terror och han kunde också tala om sådana som fascisterna i Francos regim i
Spanien som ”satans mördare”.
Några sådana
ord skulle vår regering aldrig uttala. De officiella reaktionerna från Sverige är
inte en medkänsla med offren, utan ett skuldbeläggande av offren, de
palestinier, både i Gaza och på Västbanken, som bombas ihjäl och som fått alla
livsmöjligheter förstörda.
Så: istället
för medkänsla, förakt och ett upprepande av den israeliska propagandan att
palestinierna egentligen utan problem offrar sina barn. Och upprördheten riktas
inte heller mot den israeliska ockupationsarmén, som utför den dagliga terrorn.
Istället hyllas denna terror av representanter från regeringen och dess
stödpartier för att göra det otacksamma, smutsiga, men enligt dem nödvändiga
arbetet mot vad de kallar terrorismen: dvs motståndet mot slakten. Så ingen
upprördhet, utan hyllande.
Regeringens upprördhet riktas istället mot oss i Palestina-rörelsen som ”gapar
och skriker”, tar mellanösterns konflikter till våra gator och torg och
därigenom sägs hota vår demokrati.
Men som vi vet
är det vi som är de som står för mänsklighet, rättvisa, demokrati: det är vi
som kämpar inte bara för palestiniernas rättigheter, utan för alla
människors rättigheter. Vi försvarar demokratin.
Så slutligen
kommer jag till Astrid Lindgren, som i Bröderna Lejonhjärta säger: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man
ingen människa, utan bara en liten lort”: Att vara människa är att stå upp
för mänskliga rättigheter och att inte göra någonting är att vara en liten
lort: idag är moralisk likgiltighet och passivitet är medskyldighet.
Så vår kamp handlar
också om ett återtagande av svenskheten: svenska värderingar, med
internationell solidaritet: kamp för alla folks rätt till liv etc. som en
central, essentiell del. En svenskhet som personifierades också av Palme och
Astrid Lindgren. Ett Sverige som stod upp för mänskliga rättigheter och där
våra politiska ledare kraftfullt också fördömde övergrepp och mord och stödde
rätten till motstånd mot kolonialism och imperialistiskt våld.
Vi har alla
ett moraliskt ansvar: ett ansvar som människor att ta avstånd, protestera mot
brott mot mänskligheten. Att vara människa är också att vara medmänniska: att
bry sig om sina medmänniskor.
Efter andra
världskriget och Förintelsen sa vi aldrig igen, aldrig mer.
Aldrig igen
måste betyda aldrig igen för någon. På samma sätt som det var en moralisk,
medmänsklig skyldighet att stå upp mot Förintelsen av judar och andra grupper
under andra världskriget, är det idag en moralisk skyldighet att stå upp mot
förintandet av det palestinska folket.
Vi brukar
skandera i demonstrationerna att ”Vi är motståndet”. Det är ju riktigt,
motståndet mot dödandet. Men jag ser också hela den här vackra och fina
rörelsen också som hoppet, som framtiden, som ljuset i ett kompakt mörker: ni
är ljuset, den livgörande och fantastiska helande och hoppingivande kraft, som
till slut kommer att skapa en värld, bortom kolonialism, imperialism och
rasism. En som verkligen är EN värld för alla. Där alla erkänns och där alla är
fria: Ingen är fri förrän alla är fria.
Ni, vi är inte
heller ensamma: vi är en stor, bred internationell rörelse, som inte stannar,
inte stoppar, inte slutar förrän slakten är slut, förrän Palestina är fritt.
Det är också
därför de är så rädda för oss: för att de vet att de tillhör historien och vi
är framtiden. Framtiden tillhör oss, eller snarare: den tillhör alla människor.
Vi demonstrerar och kämpar både för palestinierna och för våra barn och
barnbarn och deras barn…
Free free Palestine!!!
