Israel: Ja, vi dödade de fem journalisterna i Gaza i söndags!

Den palestinske reportern Anas Al Sharif sista rapport innan han och fyra av hans kollegor mördades igår av Israels systematiska slakt av journalister i Gaza.237 `troféer´ har IDF registrerat.

Israel: Ja, vi dödade de fem journalisterna i Gaza i söndags!

Här är ”tjänsten” som Israel gör världen, vice statsminister Busch.

Av Dick Emanuelsson

”Oavbrutna bombningar . . . under två timmar har israelisk aggression mot Gaza intensifierats,” skrev Al Jazeeras korrespondent Anas Al Sharif, 28, tillsammans med en kort video av bombningarna. Han och fyra av hans kamrater överlevde inte.

Den israeliska ockupationsmaktens talesman uppgav senare, utan det minsta samvetskval att vår palestinske kollega var ”en terrorist” och att han och hans fyra kollegor var målet.

Så tystar Sio-naziregimen i Tel Aviv journalister. I deras bunker kan de nu registrera 237 `troféer´, palestinska journalister som mördats av Israel i Gaza sedan oktober 2023.



Kamperade nära sjukhuset

Anas Al Sharif sände in i det sista sina rapporter till sin hemmaredaktion. Att han och hans fyra kamrater hade sin redaktion, ett tält nära Shifa-sjukhuset i staden Gaza, utgör inte något som helst skydd för våra kollegor. Netanyahu och agenterna från Mossad prioriterar sin aktivitet i att leta upp och ”oskadliggöra” journalister. Varför? Av denna enkla anledningen som också är svaret till varför hela Gaza är ett stängt koncentrationsläger för journalister och medier i den naiva tron att sanningen och sionismens ”Slutliga Lösning av det palestinska folket”, ska kunna döljas.

Vår palestinske kollega lämnade ett sista budskap till en vän, säkert medveten om att han inte skulle överleva. Meddelandet, som den colombianske nobelpristagaren i litteratur, Gabriel Garcia Marquez skulle karaktärisera som sin legendariska novell, ”Crónica de una muerte anunciada”, Krönika om en förutsagd död, publicerades på måndagen av hans vän på X efter att kamratens död bekräftats.

Demonstration i Stockholm den 14 juli, 2025.
Foto: Olga Morales.
Journalister och fotoreportrar framför den israeliska ambassaden den 11 juli, 2025. FOTO: Juana Gonzalez


Den sionistiska lobbyns makt i Sverige

Den 11 juli i år stod vi framför den israeliska ambassaden och demonstrerade vårt fördömande och avsky av den systematiska förintelsen av våra palestinska kollegor. Vår fackliga international, Internationella Journalistfederationen (IJF) överlämnade den 30 juni 2025 en rapport på 171 mördade palestinska kollegor, en siffra som i själva verket är 237, enligt de palestinska kollegorna. Enligt IJF motsvarar 171 döda tio procent av den palestinska medlemskåren, eller en motsvarande svensk siffra som blir 1300 journalister. Men intresset hos de svenska medierna för den pressinbjudan som gick ut, var absolut minimal, trots att Qais Qadra, en palestinsk journalistveteran var på plats.

Nu har IDF bekräftat attacken och kallar Anas al- Sharif ”en terrorist som verkar under täckmantel som journalist”, enligt SvT.

Vad säger nu journalisten Ulrika Knutsson om att hennes palestinska kollegor slaktas av den stat som hon har satt sig att försvara och smutskastar alla som vågar uttala kritik mot den staten?

Knutsson som satte sig ned och skrev ett uttalande i egenskap av ordförande i Svenska Antisemitkommittén, där hon svartlistade riksdagskvinnan Lorena Delgado. Därefter attackerade och brännmärkte Knutsson miljöpartiets språkrör Daniel Helldén för att han hade haft fräckheten att tala på Odenplan, en brännmärkning som tog skruv. Helldén kröp till korset och bad om ursäkt.

Att såväl Helldén som Nooshi Dadgostar (v) kröp till korset, uppbackad av Jonas Sjöstedt (v) som i interna och offentliga medier rasade mot Lorena Delgado och fick henne utesluten ur partiets riksdagsgrupp, säger väl mer om denna nämnda trio än om de som dagligen ställer upp för Gazas barn och folk.

De svenska medierna som Dagens Nyheter, ETC eller Flamman har gett sina bidrag till häxjakten mot palestinasolidariteten. De bör i dag betänka i vilken vagn de har satt sig, när de deltar i drevet.




En journalist med värdighet

Till skillnad mot de nämnda, representerar Anas Al Sharifs sista ord en gigantisk mänsklig och värdig yrkesstolthet. De bör läsas högt på varje ”morgonmöte” på varje redaktion i Sverige och borde också vara en ”1:a” på vår förbundstidning Journalisten när dess första nummer publiceras nu efter semestern. Sedan får Knutsson, som till råga på allt är krönikör i vår förbundstidning säga vad hon vill. Hon kan gå och söka tröst sig hos sin stridsvän, Aron Verständig i det Judiska Centralrådet, mannen som tagit som sin livsuppgift att polisanmäla alla dem som vågar säga sanningen om ”den Slutliga lösningens” regim i Tel Aviv.


Nedan en översättning av Anas Al Sharifs sista ord:

”Det här är mitt (journalistiska) testamente och mitt sista budskap. Om dessa ord når er, bör ni veta att Israel har lyckats döda mig och tysta min röst . [...] Allah vet att jag gav all min ansträngning och all min styrka att vara ett stöd och en röst för mitt folk, eftersom jag öppnade ögonen för livet i gränderna och gatorna i Batas flyktingläger”, är några av hans sista ord och tillägger:

Jag har upplevt smärta i alla dess former, jag har upplevt lidande och förlust många gånger, men jag tvekade aldrig att ge er sanningen så som den är, ingen vinkling eller förfalskning, så att Allah kommer att vittna mot dem som tystade, som accepterade vår död, som dränkte vår andning och vars hjärtan förblev likgiltiga vid de spridda resterna av våra barn och kvinnor, utan att göra något för att stoppa massakern som våra människor har lidit under i mer än ett och ett halvt år”, skrev al Sharif.

Dessutom litade vår kollega på sina läsare i Palestina, som han beskrev som ”ett hjärtas pulsslag av varje fri människa i denna värld (…) Jag litar på dess folk, dess barn kränkta och oskyldiga som aldrig fick uppleva att drömma eller leva i säkerhet och fred. Deras rena kroppar krossades under tusentals ton av bomber och israeliska missiler, lemlästade och fragmenterade på murarna”.

Jag uppmanar er att inte låta kedjorna tystna eller gränserna stoppa er. Låt de bli broar mot befrielsen av jorden och dess människor, tills värdighetens och frihetens sol ska stiga och komma upp ur vårt stulna hemland”, uppmanade vår mördade kollega. Han gjorde en vädjan om solidaritet för framtiden för hans familj, särskilt hans dotter - som ännu inte har sett växa - hans son, hans fru och hans mor.

”Om jag dör kommer jag att dö fast i mina principer . [...] Glöm inte Gaza. Och glöm inte i dina böner om förlåtelse och acceptans”, blev Anas Al Sharifs sista ord.

Reportern dog på söndagskvällen i ett tält för journalister framför huvudentrén till sjukhuset Al Shifa tillsammans med fyra andra kollegor.

Hans och de fyra kamraternas död innebär att Sio-Naziregimen i Tel Aviv har mördat 237 palestinska journalister i Gaza sedan oktober 2023.

Översättning från den spanska versionen: Dick E.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gaza: Aftonbladets Erik Rosén på Odenplan: ”Ni och vi är en röst som hörs”

  Erik Rosén, infällda bilden och sorgemarschen för den senaste massakern av palestinska journalister i Gaza. FOTO: DICK E. Aftonbladets Eri...