 |
| Ursula von der `Kriegen´ med sin strategiske allierade. |
Europa
tittar i Netanyahus spegel och ser sig självt eller
”Varje gång parlamentet förblir tyst, varje gång Rådet underlåter att agera normaliseras en form av militariserad fascism som inte längre behöver stridsvagnar eller uniformer: en mikrofon och en presskonferens räcker. För den samtida fascismen anländer inte längre i stövlar, utan med slips och en institutionell logotyp. ”, skriver portalen `Spanish Revolution´ i nedanstående briljanta analys av det politiska hyckleriet och dubbelmoralen från Bryssel och dess syn på konflikter som Israels aggression och krig mot Palestina och nu Iran.
Israels krig mot Iran har gjort det
tydligt:
Bryssel har slutat försvara
internationell rätt och omfamnat rätten till barbari.
Fyra viktiga punkter för varför det vi
ser är extremt allvarligt, och hur Europa skriver under sitt etiska dödsintyg.
1. Självbestämmande
är utlevat. Länge leve ”självförsvar”
När Israel bombar Gaza tittar Europa åt
andra hållet. Men när Israel beslutar att bomba ett sjukhus i Iran och
penetrera dess luftrum med drönare och stridsflygplan, blinkar inte ens
Bryssel. De upprepar bara: ”Israel har rätt att försvara sig.”
Försvara sig mot vad, exakt?
Mot ett land som inte har avfyrat en enda missil mot Tel
Aviv?
Mot ett framtida hot som inte ens har bevisats?
Konceptet med förebyggande försvar är
själva kärnan i den mest brutala unilateralismen, den som förankrades av George
W. Bush i Irak och nu återupplivades av Netanyahu, med ett koshersigill och
europeisk välsignelse.
FN har varnat för att attackerna mot (staden)
Kermanshah kränker Irans suveränitet och kan utgöra krigsförbrytelser. Men
Bryssel förblir tyst. Inte ett ord om internationell legalitet, inte en enda
gest av fördömande. För när mördaren är en partner blir principer valfria.
Samtidigt är det iranska folket – liksom
det palestinska, libanesiska och jemenitiska folket före dem – fångat mellan
regionala makters arrogans och det fullständiga föraktet från dem som kallar
sig själva ”det internationella samfundet”.
2. Von der Leyen,
inofficiell taleskvinna för den israelska armén
Ursula von der Leyen är inte en neutral
röst. Inte heller är hon en opartisk observatör. I åratal har hon varit en
politisk aktör som tjänar Natos och den israeliska regeringens geostrategiska
intressen. Hon demonstrerade detta i oktober 2023 när hon ignorerade alla
utrikespolitiska protokoll för att otvetydigt stödja belägringen av Gaza. Och
hon har gjort det igen nu.
Efter de israeliska attackerna mot Iran
var hon den första som sa att ”Israel har rätt att skydda sig självt”, utan att
en enda gång nämna orden ”proportionalitet”, ”utredning” eller ”internationell
rätt”. Hon behövde inte göra det: hennes jobb är inte att försvara fördrag,
utan att rättfärdiga bristande efterlevnad när hennes egna ledamöter bryter mot
dem.
Europeiska kommissionen borde tala med en
röst, i samförstånd med medlemsstaterna. Men Von der Leyen har blivit den
icke-valda chefen för en diplomati som är i linje med Washington, Tel Aviv och
det militärindustriella komplexets intressen. Varken Borrell, Europaparlamentet
eller Rådet har haft utrymme att modifiera hennes ord.
Och det värsta: hon gör det i allas våras namn. I ditt namn. I mitt. I namn av de människor som fortfarande tror att Europa representerar mänskliga rättigheter.
3. Europeisk hyckleri
knäcker termometern för internationell rätt!
År 2022, när Ryssland invaderade
Ukraina, reagerade Europa med exempellös kraft. Massiva sanktioner. Enhälliga
fördömanden. Ambassadörer utvisade. Medieavstängningar. Tillgångar frystes.
Men nu, när Israel avfyrar missiler mot
en iransk stad, korsar (andra länders) dess luftrum och attackerar medicinska
anläggningar, vad gör Europa?
De uppmanar till återhållsamhet.
Det finns inga fördömanden. Inga
åtgärder. Det finns inte ens ett försök att rädda ansiktet. För problemet var
aldrig laglighet: det var på vilken sida det skulle ställa sig. När inkräktaren
är en fiende, kallas de för en kriminell brottsling. När de är en vän, kallas
de för strategisk allierad.
Denna dubbelmoral förolämpar inte bara de
europeiska folkens intelligens. Den förolämpar också minnet av offren för de
krig som Europa påstår sig vilja undvika. För det finns inget rättvist krig
utan rättvisa. Och det finns ingen rättvisa utan sammanhållning.
- Idag bombar Israel Iran med europeisk militär teknologi. Och Bryssel välsignar det.
- Imorgon kan vilket annat land som helst åberopa prejudikatet för att göra detsamma.
- Och med vilken fräckhet kommer EU då att kräva respekt för internationell rätt?
4. Mellanöstern
som en reflektion av europeisk moraliskt förfall
Europa är inte neutralt. Det är inte en
medlare. Det är inte en garant för någonting. Det är en krigförande aktör i
nedbrytningen av den globala ordningen. Det främjar inte fred: det främjar
väpnade allianser. Det främjar inte lag: det främjar kommersiella intressen.
Varje gång Ursula von der Leyen
rättfärdigar en olaglig bombning legitimerar det inte bara Netanyahu. Det av-legitimerar
Europa. ”Varje gång parlamentet förblir tyst, varje gång Rådet underlåter att
agera normaliseras en form av militariserad fascism som inte längre behöver
stridsvagnar eller uniformer: en mikrofon och en presskonferens räcker. För den
samtida fascismen anländer inte längre i stövlar, utan med slips och en
institutionell logotyp.
Vem är Europa idag? Ett utrymme för fred
och samarbete? Nej. Det är en logistisk plattform för västerländsk imperialism,
en politisk förlängning av krig om resurser, för inflytande, för dominans. Det
som händer i Gaza, i Teheran, i Kermanshah... är bara en återspegling av en
identitet som har ruttnat inifrån.
`Spanish Revolution´
@elOJOen
